Helgplaner

I helgen ska jag iväg. Till Uppsala. Det är bra på två sätt.

För det första, och såklart viktigaste, ska jag på höstens kick-off med UNF:s, IOGT-NTO:s och Junis distriktsstyrelser. Det kommer att bli så bra. En av landets bästa lobbyister kommer och berättar för oss hur man lobbar gratis. Givetvis har han fått sin grundutbildning i politisk påverkan i UNF. Det är en liten trend det där. De duktigaste påverkarna i föreningslivet går till PR-branchen, och säljer tillbaka sina tjänster till de som utbildat dem. Sen ska våra DSar få med sig verktyg i allt från hur man påverkar kongresser, skaffar sig pengar, gör kurser och annat matnyttigt. Det kommer att bli så bra.

Den andra anledningen är att jag kommer iväg från Växjö. På dagarna flyttar folk in i lägenheter, och borrar i väggarna. Det ska man ju såklart göra om man vil. Men det låter ju så mycket. På nätterna ska man antingen nollas, eller träffa sina gamla kursare och bli full. Det är ju rätt trist. Och så låter det så mycket.

Aftonbladet vs. Omvärlden

Ok, det är nog en av landets mest uttjatade ämnen det här. Men jag ger mig på det ändå.

Jag tänker ge aftonbladet en välförtjänt diss.

I tidningens Mat&Vinspalt kan man läsa följande fråga:
Hej!
Jag ska snart gå på min systerdotters dop och tänkte bland annat ge en flaska vin i doppresent. Den vinflaskan ska lagras (i vinkällare) tills lilla Fanny tar studenten om 18 år.
Vilket vin skulle ni rekommendera som klara så lång lagringstid? Helst inte över 400kr.
Mvh Sara

Vad svarar då tidningen? Jag menar, här har man ju ett guldläge att svara att det inte är lämpligt att ge barn sprit, eller att lite försiktigt upplysa att det finns väldigt många 18-åringar som inte dricker alkohol. Ungefär en av fem säger statistiken. Åtminstone så borde man väl kunna bjuda på informationen att det är olagligt att köpa sprit till barn.

Nepp. Man svarar såhär:
Portvin är mycket lagringsdugligt och en trevlig present. Sen ger man ett förslag på produkt, pris och artikelnummer. Inget om lämplighet eller laglighet.

Nu ska Chefredaktören en skopa ovett per epost.

Min vilja står i skogen och växer

Jag vill flytta tillbaka till Stockholm.

Centrala studiestödsnämden och brukspoesi

När jag läste på folkhögskola fick vi i uppgift att skriva haikus. Klassisk gymnasieuppgift. Vi det laget hade jag lite strul med CSN. Ska jag vara ärlig så berodde det mest på att jag var väldigt sen med att skicka in min ansökan, men det var lång handläggningstid på myndigheten, också. I alla fall skrev jag den här dikten:
CSN ska dö
Behåller mina pengar
Får jag nån ränta?

Nu är läget radikalt annorlunda, igår förmiddag skickade jag in blanketten, elektroniskt. Idag kl 07.30 hade en handläggare tittat på ansökan och avgett beslut. Långt under 24 timmar. Det satte fart på versmåttskunskapen och jag formulerade mig såhär i flygande fläng:
CSN är bra
Korta handläggningstider
Ge dem en tårta

Oslagen

Det är inte ofta jag gillar ölreklam för dess alkoholpolitiska ställningstagande, men den här är lite annorlunda. En reklam för alkoholfri öl som lyckas med att framställa personer som dricker alkoholöl som mindre lyckade och dessutom lyfter de fram alkoholfriheten i produkten på ett bra sätt.


Sen kan man ju lägga andra aspekter på filmen, men man kan ju inte få allt.

Skyfall

Bok, godispåse och Eric Clapton på vinylspelaren är påbjudet.

Valmanifestet

Högeralliansen är roliga. I arbetet med att få fler i arbete ger de sig på AMS i sitt valmanifest. Inte går de särskilt hårt åt myndigheten som sådan, men de vill förändra handläggarnas arbete. Så här står det på sidan 9:
Därför föreslår vi att varje arbetssökande får en personlig coach. Så snart det är möjligt upprättas ett kontrakt, en individuell handlingsplan, mellan coachen och den arbetssökande. Jag vet inte om de har varit i kontakt med vare sig myndighet eller arbetssökande när de skrev den här punkten, men det verkar sannerligen inte så.

För om de hade varit det hade de vetat att det är precis så AMS arbetar idag. Fniss.

Iväg

Nu är jag hemma igen. Åkte till Stockholm i lördags och har sen dess firat min brors 26-årsdag, intervjuat folk till GS-viket på UNF, firat mina föräldrars pärlbröllopsdag, träffat ett gäng kursare från programmet och statsvetenskapen och varit på studiebesök på UD. Det roligaste var att Hans Dahlgren satt och jobbade vid sitt skrivbord, en decimeter från där alla som gick rundan genom palatset passerade. Undrar om han hade några hemligstämplade papper framme?

avgjort

Det blir inget karriärbyte. Jag går all-in på statsvetenskapen. Nyss hemma, helt slut. Med en förkylning på toppen.

Takläggar-Andreas

Lisa stoltserade häromblogginlägget med att hon lagt golv. Hela nästa vecka ska jag göra samma sak typ, fast lite annorlunda. Jag ska lägga tak! Ett ladugårdstak ska stomförstärkas och plåtbytas. Äntligen ett hederligt sommarjobb tyckte mamma. Kul att göra nått annorlunda tyckte jag. Det blir nog inget karriärbyte, men vem vet?

Det växer ingen mossa på en rullande sten

En vecka hemma fick räcka. Så igår stack jag till Göteborg över dagen. Emil hade biljett till friidrotten och plats i bilen. Jag strosade runt på (i?) Haga, promenerade i Slottskogen och shoppade lite. Hittade en del snyggt, men det fick räcka med ett par sandfärgade desert boots till halva priset. Fikade ihjäl mig också. När jag går själv på stan en hel dag så blir det alldeles för lite vila så alltsomoftast tog satte jag mig på nått trevligt ställe och vilade.

När jag gjort de viktigaste rutterna ett par gånger fick det vara nog och jag hann precis gå till parken utanför trädgårn och fick se i princip hela trestegsfinalen.

Och eftersom jag hade hela dagen för mig själv i en storstad jag inte bor i passar jag på att knyta ihop inlägget med en Dylanrefräng:
How does it feel
How does it feel
To be on your own
Like a complete unknown
Like a rolling stone? (rätt bra, tyckte jag nog)

Tyska språket, kurs 101

Den här butiken finns på fullaste allvar i Basel. Betalar de skyltmakaren per ord därnere eller? Crazy.

Lycka till

Det här är jag och Helene när vi sitter på UNFs budgetmöte på Tollare förra november. Nu kommer jag nog inte få nöjet att leda en organisation tillsammans med henne något mer. Det tycker jag är tråkigt, men jag är glad för Helenes skull som hittat ett nytt jobb hon trivs med. Idag har hon visst gjort sin första arbetsdag, så jag önskar henne lycka till i fortsättningen och hoppas på att vi snart kan ta den överenskomna fikan.

Gammal som berget

Till höstens val är det tydligen de gamla som utsetts till marginalgrupp. Det är i den gruppen en stor nyckel till valseger finns. Det verkar en lite märklig taktik om man vill locka över väljare till det egna blocket. Den valforskning som görs visar ju på att den äldre befolkningen i mindre utsträckning än andra är benägna att byta parti. Det är ju valtaktiskt mycket mer lönsamt att satsa på mindre partistabila grupper.

Dessutom har de äldre fått det allt bättre under åren. Nittiotalskrisen drabbade inte pensionärerna nämnvärt. Inte lika mycket som den drabbade unga och lågutbildade i offentlig sektor i alla fall. Men det kan förklaras med två olika förklaringar. Dels så var de gamla i större utsträckning organisationsrävar med ett gemensamt stort nätverk inom politiken. De yngre hade inte samma organisationsvana och kontakter med makten. Dessutom var det många fler som hade tjänat ihop fler ATP-poäng under nittiotalet än tidigare. Totalt sett fick pensionärerna det bättre, men gruppen fattiga pensionärer ökade. Klasskillnaderna ökade alltså, där precis som i resten av samhället.

Förra veckan var jag i Schweiz, på IOGT- och EGTYFkongress. Maten var väl sådär, så vi backade på energiintaget på det lokala ålderdomshemmet. De hade fantastiska glassefterätter på menyn.

Jag ska inte gå in närmare på menyn, men däremot på idén! Vi satt och åt glass tillsammans med de boende på hemmet, miljön var trevlig och maten var god. Nått liknande har jag inte sett. Jag vill verkligen se mer sånt i Sverige! Ett ställe där man som gammal har det bra, får äta god mat och se annat än sina medboende, personalen och besökande anhöriga. Det var liksom mer värdigt en människa som levt ett helt liv, men ändå har mycket kvar att uppleva.

Det är ju värsta konceptet för den offentliga sektorn. Att plussa på intäkterna med intäkter från en restaurant samtidigt som man ökar livskvaliten för de boende och kan erbjuda allmänheten bra mat till ett schysst pris. När jag blir gammal ska jag ha det som i Schweiz.

IOGTblogg

Sitter tillsammans med Hanna och Robert som ombud på IOGT internationals kongress. Om man slår sig för bröstet och tycker att IOGT-rörelsen ska vara ett demokratiskt föredöme har det gått vissa i den här församlingen förbi. Hittils har vi sett prov på revisorer som själva vill förätta röstningen om revisionsberättelsen, ombud som fräser åt presidiet när ombudet vida överskrider sin tilldelade talartid och många och långa (och faktiskt också svåra att fånga) tilläggsförslag till arbetsplan som inte presenteras skriftligt utan bara muntligt.

Sen påstås det också att "vi unga är framtiden". I den här församlingen står det klart att vi är nutiden och många andra är forntiden.