Idrottens trovärdighet

Karin Mattson är ordförande för Riksidrottsförbundet. Hon vann en strid om posten med, såvitt jag förstod det när det var aktuellt, många turer och argumentationer med varierande innehåll av sanning och hederlighet. Ibland är det ju så i folkrörelser, att spelet inte är så rent som andan föreskriver.

Nu är hon misstänkliggjord igen, för att lyfta ordförandearvode. Tydligen har det varit så tidigare att RF:s ordförande jobbat ideellt, men nu har hon tagit tjänstledigt och får ersättning för förlorad arbetsinkomst. Ohederligt tycker Fäktförbundets ordförande, och tillika Karins medtävlare/motståndare i ordförandestriden.

Det är en etisk fråga och en fråga om idrottens trovärdighet. Vi är enda folkrörelse som pratar om att vår verksamhet är uppbyggd på ideell basis och då är det viktigt att även de i toppen arbetar ideellt.

För det första reagerar jag såklart på att Lars kommer med en uppenbar lögn att de är de enda som är uppbyggda på ideell basis. Jag tänker mig att kvinnojoursfrivilliga, rödakorsvolontärer och IOGT-NTO-farbröder skulle protestera mot det. Kraftigt. Det andra jag också reagerar på är att idrotten tappar långt mycket mer trovärdighet på fotbollens, tennisens, ishockeyns och golfens enorma sponsorintäkter från alkoholindustrin.