Kraschat

Fem veckor med en halvt upp- och nerpackad väska ståendes i hallen är slut. Däremellan har jag baxat igenom en femma vetenskapsteori. Jag klagar inte. Jag har gjort väldigt roliga och givande saker, kongressförfestat, förbundsstyrelsemötat, utskottat, Brysslat och träffat släkten. Även fast det sista inte var så kul, farfars begravning, så var det skönt att få ett avslut och att träffa släkten. Men det har kostat.

Ikväll är jag helt kraschad. Igår stoppade jag in 14 timmars intensivt PMskrivande, dåligt förläst på artiklarna. Skrivandet skedde enligt journalisternas princip som lyder "jag har inte tid att skriva kort". Idag var det lite lugnare, men ett helt grupparbete om boolesk algebra som metod för statsvetenskaplig forskning avverkades, denna gång efter principen "det gör inget om det inte blir helt rätt". Att det är minst lika viktigt att kunna göra saker genomarbetade som att kunna prestera ett hyffsat resultat på kort tid är en insikt som slår mig emellanåt.

Det är kvällar som den här som det är som tråkigast att vara singel, ingen som kan ta emot och peppa upp när orken tar slut. Samtidigt är det singellivet som spär på orsakerna. Inte hade jag kunnat göra allt jag gör om jag ville prioritera ett liv tillsammans med någon annan.

Nästa helg ska jag iväg igen. Distriktsårsmöte för UNF Jämtland, jag ska sitta presidium och hålla ett kort anförande om framtiden för UNF. Jag har min tankar såklart, men förmodligen kommer jag att hålla mig till den arbetsplan förbundsstyrelsen kommer presentera kongressen. Dessutom ska jag träffa de där fantastiska personerna jag lärde känna när jag bodde i republiken under 1999-2001. Och världens bästa Anna såklart. Det blir en batteriladdare.