Välfärdssystem är inte partistöd

Att driva ett parti är ingen lek. Det kräver tid, engagemang och inte minst energi. Är det dessutom ett förhållandevis nytt parti är det säkert ännu jobbigare. Det finns inga strukturer som gör att arbetet flyter på utan man måste uppfinna hjulet inför varje nytt moment. Inte heller har man stora ekonomiska resurser utan måste till stor del förlita sig på ideellt arbetande partimedlemmar.

Därför blir jag inte så lite förvånad när Aftonbladet visar att hela 20 % av de folkvalda Sverigedemokraterna är just förtidspensionärer. Nog ligger det lite i det partiledaren säger i artikeln, att det är marginaliserade personer som söker sig till och engagerar sig i partier med enkla lösningar på komplexa problem. Det är ju alltid lite lättare att skylla på andra när ens eget liv inte gått som man tänkt sig.

Att vara förtidspensionerad, uppbära sjuk- eller aktivitetsersättning, är ju heller ingen lek. Då ska man inte av någon orsak kunna ha ett lönearbete, på hel- eller deltid. Att vara aktiv politiker och samtidigt uppbära ersättning från försäkringskassan blir i min värld ganska märkligt. Kan man vara aktiv i ett parti kan man också i någon form arbeta.

Därmed verkligen inte sagt att det ska vara organiseringsförbud för sjukskrivna. Det ska givetvis vara fritt att vara aktiv i vilken organisation man vill, men kan man vara aktiv i ett parti är man rimligtvis i någon mån arbetsför.