Oooh... You don´t know the shape i´m in.

Känns bra att öppna med en The Bandlassiker. Jag är roadworn and weary. Stel i hela kroppen, seg i huvudet. Jag vill hem och äta godis och glo på TV. OCh kanske prata med nån i telefon.

Men igår var ändå fantastiskt roligt. Förmiddagen var festivalseg som vanligt. Men på eftermiddagen brakade det loss. Sprang först in i Elin från Gymnasiet. Jisses så glad jag blev när jag fattade att det var hon. Det var på pricken fem år sen sist. VI hade väldigt kul. Visst märktes det att vi inte setts på aslänge, men vi hade båda vuxit 100 meter. Hon gravid, med egen gård och snart gift. Jag. Jag. Jag... äh. Jag är inte ett långhårigt, argt spagehttistrå längre. Tur det. Jaja. Jag har rätt snart min magister och ett bra liv.

Sen träffade vi Jocke, Jaybee. Har fancyjobb på Aftonbladet, men rätt lik sig. Det absolut koolaste är ändå att hammondturken Patrik spelar orgel med Moneybrother. Så efter den bra spelningen blev det en spontan klassgettogether. Kul som fan.

Annat roligt som hände igår var att jag fick en t-shirt från groovetältet, via ombud. När jag fick reda på vem som tyckte att jag borde ha den (klädspons, whooo) stod han och pratade med Ane Brun. Jag gick givetvis dit och presenterade mig och undrade varför jag fått tröjan. Hälsade såklart på Ane också. Tyvärr fick jag inte ur mig något frieri. Jag får väl maila henne.

Nu ska jag snart kolla på Johnossi. Bye.