Hurra

Ända sen mars har jag sett fram emot en strut Årekonfekt. Men jag har varit utan. Det är för dyrt att beställa och säljs inte i fjällösa Småland. Kanske bra det. Då hade jag nog inte längtat.

Jag köpte inte mindre än TVÅ strutar när jag var på yran. En sommarblandning och en getmese. Mums tyckte jag och skulle fira med dem för att treata mig själv innan Emmaboda.

Och så glömmer jag dem i kylskåpet i Strängnäs. Åh, så dumt. Grämde mig massor.

Men hurra för dem därhemma. När jag kom hem idag hade de skickat båda strutarna och skrivit ett sött kort. Funderar på att smaka någon i varje strut och ha dem att längta till på arbetsveckan.

Nu vill jag att Kickan ska ringa.