Såhär

Såhärva. Jag skrev ju något rätt oklart om min blogg igår. Jag tänkte utveckla det så att det blir (förhoppningsvis) lite tydligare

Jag har esbatikomplex. Bloggen handlar rätt mycket om vad jag gör och vad jag har på mig. Inte om vad jag tänker om omvärlden, och UNF för den delen. Men det senare kommer. FS-arbetet har inte börjat så hårt än.

Tänkte att jag skulle kompensera mig själv genom att kommentera Perssons Björkvikstal.
Jag gillade det. Det är så förlösande skönt att han börjar inse att den rigida normekonomipoltiken inte funkar idag. Ekonomin är bra, men inga jobb skapas. Då är det, som Lovisa brukade säga, smashboll för en rejält expansiv finanspolitik. Heja Keynes. Inflationen är låg, räntorna är låga, men som sagt, inte så mycket nya jobb. Bara att gasa. Satsa på vården, höj lönerna för underbetald vårdpersonal, öka de offentliga investeringarna. Få fart på hjulen.

Men han var lite mesig, Persson. Ville inte gärna spräcka utgiftstaket. Ville väl inte verka orealistisk. Men gör det! Det finns gott om utrymme för reformer.

Läste i DN imorse att Reinfeldt gnällde att att de snott deras idéer. Icke sa Nicke. De ville ha underbetalda meningslösa jobb för att se till att ha en rejäl underklass att stå på. Jag ryser. Det är enorm skillnad på beredskapsjobb och riktiga jobb med riktiga löner.

Sen är det ju roligt att Högern gnäller på Socialdemokraterna att de snott deras idé om att man ska öka antalet anställda i den genemsamma sektorn.

Sådär. Nu mår jag bättre. Skulle vilja skriva mer om det här. Men jag är väldigt trött. Brorsan väckte mig kl 5 imorse. Sov där för att komma tidigast möjligt hem till Växjö. Men det blev fel på planet, så nånstans över östgötaslätten fick vi vända och gå tillbaka till Arlanda. Lite läskigt, men inte någon fara. Dock tog det nästan två timmar till innan jag kom hem.

Gustaf ska ha dagens största eloge för att han väntade på mig på flygplatsen så jag slapp flygbussen hem.
Hurra Gustaf, Hurra! Hurra!