Free at last

Nädå. Men det är en bra låt. Anthony & the Johnsons. Och fri? Kanske. Jag har inte the civic culture hängande över mig. Inte bokan iaf. Seminariet gick löjligt bra. Var väldigt bra förberedd med en god läsning av boken och bra koll på frågorna. Hade lite reservfrågor att ta upp ifall allt skulle tas av annat. Gud så löjligt bra jag är.

Boken då? Jag är inte alls överens med författarna om hur ett samhälle ska vara uppbyggt. Den är väldigt etnocentrerad och patriarkal. En poltitisk personär nästan per definiton en man i boken. Tröttsamt. Och det hjälper faktiskt inte att läraren tycker att det är ok eftersom den skrevs på sextiotalet. Som om maktbalansen var annorlunda. Som om det inte fanns en feministisk rörelse. Och precis som om de demokratiska idealen var annorlunda då. Jag gäspar käkarna ur led. Dahls demokratin och dess antagonister är ju samtida, men betydligt mer hoppfull. Dessutom är The civic culture väldigt enkel att kritisera ur ett vetenskapsmetodiskt sätt också. Jag vill ju bara läsa god normativ statsvetenskap. Eller uppenbart ond. God/ond? Binär? Jag? Du skojar! Och boken ska vara en klassiker dessutom. Den är lite för daterad för det tycker jag nog. Förtjänsterna som lyfts fram är relevanta i ett historiskt perspektiv. Inte aktuellt.

Har ägnat kvällen åt att äta glass, titta på simps och ligga i sängen. Inte illa alls. Det är jag värd!