Ukraina del två

Dag tre
Första morgonen i Ukraina. Engelsk frukost och sen fikamöte med en Ukrainsk journalist som arbetade för en någorlunda fristående tv-kanal under den orangea revolutionen. Vi pratade EU och inrikespolitik. Han berättade om deras partiväsendes uppbyggnad. Det är helt klart att de har en bit kvar att gå för att få till stånd en stabil demokrati. Partiväsendet lider av de vanliga sjukdomarna ideologilöshet och toppstyrning. Några riktiga medlemspartier eller ungdomsförbund finns inte. Trots det var hela Kiev fullproppat med ”valstugor” (well, valtält då) och personer som vevade partiflaggor över militärparadsboulevarden. Dessutom är alla partier uppbyggda kring kapitalister, och då speciellt kommunistpartiet. Samtalet ställde vissa i mitt huvud givna antaganden på huvudet. Roligt och nyttigt.

Jag har tidigare bloggat om Stalinarkitekturen. Hur liten du känner dig när gatorna är femtio meter breda och husen kolosser. Speciellt myndighetsbyggnaderna var så. Inte var de byggda för demokratiskt deltagande inte…

Efter ett par timmars fikande där jag fick upplevelse vad man på många ställen i forna öst menar med varm choklad. Jag fick en espressokopp varm chokladsås. På riktigt alltså. Helt otillspetsat; en kopp varm chokladsås. Märkligt. Men säkert gott och jag varit på det humöret. Sen bröt vi upp. Vi hade ju en date till den dagen.

Som också var med en journalist. Julia. Jobbade morgonskiftet på den kanalen som uppfattades som minst hårdvinklad under revolutionen. Under en middag pratade politik, journalistik och risker. Hon kände sig trygg som journalist, och delade uppfattning om partisystemet som föregående date gjorde. Sen gjorde vi kväll.

Dag fyra
Tidig morgon och lite turistande. Vi tog Valiyas råd om vad vi skulle se och besökte ett fantastiskt fint klosterkomplex kallat lavran. Gick en tur i grottor och tittade på balsamerade munkar. Sen åt vi resans billigaste lunch. Borstch med gräddfil och the för motsvarande 6 kr. Fick också en välbehövlig lektion i hur kösystemet är uppbyggt här. Det är ok att trängas om du inte tydligt markerar att mig tränger du dig inte före. Vi var lite osäkra och ville inte riktigt knuffa munkar så det tog ett tag innan vi kunde beställa.

Sen besökte vi som jag tidigare skrivit det stora fosterländska krigets museum. Stora monument och vapenfetischism. Den stora statyn du ser på bilden är högre än frihetsgudinnan och rymmer inomhusbilderna du ser.


Sen dejt med Valyia igen. Därefter besökte vi ADIC. IOGT-NTO:s motsvarighet här i Ukraina. Tyvärr har NGO:s, precis som politik och partier lite dålig stämpel i postsovjet, så de arbetar i motvind kan man säga. Det är en ren projektmedelsorganisation som får vara flexibla i såväl politiska frågor och antalet anställda beroende på hur de lyckas med ansökningarna. Just nu är rökning the big no-no även här och de jobbar mycket med den frågan.

Sen tog vi oss till Andriis lägenhet en bra bit från stan där vi träffade personer från Better och försökte prata politik. Vi var mycket trötta och de hade faktiskt inte så mycket att bjuda på. De uppfattade hela politiken som teaterspel som inte gick att påverka ens med några som helst tgärder. Inte ens starka fack, starka NGO:s och starka medlemspartier kunde ens det minsta förbättra situationen. Men jag fick för första gången på länge vara i en punklägenhet igen.

Utmattade åkte vi till hotellet och sov om möjligt hårdare än madrasserna.