Min valsmelodi
Rätt ofta när jag tycker musik är bra är det e-street bandsoxofonsolon, pianoriffande, galopperande soultrummor, clashestetik eller nått annat lajbans. Men ibland duger inte sånt. Det blir liksom stopp i huvudet.
Det är då man inser att det vackra slår det vilda. Titta på det här bara: Monica Z med Bill Evans trio gör Walz for Debbie, på svenska. Bättre än allt annat just idag.
2 kommentarer:
Vilken hysteriskt bra tradition med justerarskiva! Får man den först när protokollet är slutjusterat eller redan under mötet?
Man får det under mötet. Tillsammans med ett brev om hur man på bästa sätt sköter sitt sekreteraruppdrag. Det är rätt uppskattat, lite beroende på tema förstås. Sentimental country är väl kanske inte det som slagit hårdast.
Skicka en kommentar