Det växer ingen mossa på en rullande sten

En vecka hemma fick räcka. Så igår stack jag till Göteborg över dagen. Emil hade biljett till friidrotten och plats i bilen. Jag strosade runt på (i?) Haga, promenerade i Slottskogen och shoppade lite. Hittade en del snyggt, men det fick räcka med ett par sandfärgade desert boots till halva priset. Fikade ihjäl mig också. När jag går själv på stan en hel dag så blir det alldeles för lite vila så alltsomoftast tog satte jag mig på nått trevligt ställe och vilade.

När jag gjort de viktigaste rutterna ett par gånger fick det vara nog och jag hann precis gå till parken utanför trädgårn och fick se i princip hela trestegsfinalen.

Och eftersom jag hade hela dagen för mig själv i en storstad jag inte bor i passar jag på att knyta ihop inlägget med en Dylanrefräng:
How does it feel
How does it feel
To be on your own
Like a complete unknown
Like a rolling stone? (rätt bra, tyckte jag nog)