Gammal som berget

Till höstens val är det tydligen de gamla som utsetts till marginalgrupp. Det är i den gruppen en stor nyckel till valseger finns. Det verkar en lite märklig taktik om man vill locka över väljare till det egna blocket. Den valforskning som görs visar ju på att den äldre befolkningen i mindre utsträckning än andra är benägna att byta parti. Det är ju valtaktiskt mycket mer lönsamt att satsa på mindre partistabila grupper.

Dessutom har de äldre fått det allt bättre under åren. Nittiotalskrisen drabbade inte pensionärerna nämnvärt. Inte lika mycket som den drabbade unga och lågutbildade i offentlig sektor i alla fall. Men det kan förklaras med två olika förklaringar. Dels så var de gamla i större utsträckning organisationsrävar med ett gemensamt stort nätverk inom politiken. De yngre hade inte samma organisationsvana och kontakter med makten. Dessutom var det många fler som hade tjänat ihop fler ATP-poäng under nittiotalet än tidigare. Totalt sett fick pensionärerna det bättre, men gruppen fattiga pensionärer ökade. Klasskillnaderna ökade alltså, där precis som i resten av samhället.

Förra veckan var jag i Schweiz, på IOGT- och EGTYFkongress. Maten var väl sådär, så vi backade på energiintaget på det lokala ålderdomshemmet. De hade fantastiska glassefterätter på menyn.

Jag ska inte gå in närmare på menyn, men däremot på idén! Vi satt och åt glass tillsammans med de boende på hemmet, miljön var trevlig och maten var god. Nått liknande har jag inte sett. Jag vill verkligen se mer sånt i Sverige! Ett ställe där man som gammal har det bra, får äta god mat och se annat än sina medboende, personalen och besökande anhöriga. Det var liksom mer värdigt en människa som levt ett helt liv, men ändå har mycket kvar att uppleva.

Det är ju värsta konceptet för den offentliga sektorn. Att plussa på intäkterna med intäkter från en restaurant samtidigt som man ökar livskvaliten för de boende och kan erbjuda allmänheten bra mat till ett schysst pris. När jag blir gammal ska jag ha det som i Schweiz.