Valrörelsetankar

Jag är så glad för att jag inte är medlem i något borgerligt parti. Jaja, kanske du tycker, du har ju inga borgerliga partisympatier. Men jag tänker nått annat. Tänk själv att du sliter i din lokala partiavdelning, sitter i en kommunal nämd och kanske får uppdraget att vara ombud på ditt partis kongress, stämma eller liknande. Där beslutar ni gemensamt om partiprogram och vilka frågor partiet ska driva i valrörelsen.

Och så gör partiet något helt annat! Jag skulle bli galen. Exemplen är ju rätt många i alliansen. Tydligast är folkpartiets totala omvändning i vårdnadsbidragsfrågan. Från att vara ett av partierna som driver jämställdhetsfrågorna tydligast så driver man den rakt motsatta politiken. Att kursa ideologi för makt. Inte att förändra samhället efter en vision, utan makt för maktens skull.

Om högeralliansen förlorar det här valet så får man nog se en ideologisk återgång hos partierna. Leijonborg sitter såklart lösast, och den socialliberala Westerbergfalangen vädrar luft. De fundamentalistiska krafterna hos Moderaterna kommer att göra Reinfeldts framtid som partiledare osäker. Kristdemokraterna och Centern är väl något stabilare, möjligtvis kanske Centern kryssar tillbaka vänsterut. Men det tror jag de gör ändå. Det har ju onekligen tjänat alliansens syften att Moderaterna har haft ett parti till höger om sig.