Saltsjön

Alliansregeringen hade en plan för vad de ville göra den första tiden som regering. 100 dagar hade man på sig att göra de största och mest märkbara reformerna. De sitter därför helt oberörda nu när opinionssiffrorna dalar. Klarar man av det impopulära först kan man ägna tiden fram till nästa valrörelse åt att göra mer poppis grejer för väljarbasen. Sänka villaskatten exempelvis, eller ägna sig åt icke-politik och lagstifta lite på fettområdet. Ogenererat Machiavelli, A-kursen.

Det man också gjorde för att markera byte hos tjänstemännen på Rosenbad bytte man som bekant namn på Nuderska rummet till Saltsjön. Jag kan på ett sätt förstå varför, men varför valde man ett så genomtråkigt namn. För det första så är Nuderska rummet ett väldigt roligt namn. En köksbordsteori om varför: Perra ville ha en skjuts i regeringsplanet på semestern, eller löneförhöjning. Men eftersom det är folkhögskolejournalistik att gå igenom det registret, och att ministerlönerna är tariffsatta så fick det bli ett konferensrumsnamn istället. Medaljer delas ju inte heller ut nuförtiden, gubevars. Men det som övergår mitt förstånd är varför man valde det stentorra namnet Saltsjön. Ett rum i rikspolitikens högborg ska givetvis ha ett namn efter en politiker, eller efter en ideolog, kanske en nobelpristagare i ekonomi? Inte låta som ett generiskt konferensrumsnamn från vilken kursgård som helst. Och det hade varit en skön diss mot de tidigare hyresgästerna om man behållit namnet. Tänk dig bara det här pratminuset:

Traditionen säger ju att man inte delar ut namn på rum, gator och kvarter efter aktiva personer. Och eftersom Per Nuder gjort sitt här inne tyckte vi att vi kunde behålla namnet. Vi kommer dessutom att döpa lunchrummet till Torp.