Retro, hopp, kärlek

Jag tycker ju inte att jag är särskilt nostalgiskt lagd av mig. Har inga problem med att göra mig av med gamla skivor och böcker som betytt mycket. Gamla foton har jag ingen lust att titta på. Det är ju roligare med det som ska hända än det som hänt. Men jag tror att jag har anledning att revidera den uppfattningen nu. Rensade just förrådet på gammalt skräp att slänga. Letade samtidigt efter en mapp med ett tidningsklipp där jag och Margot Wallström hänger utanför en gammal punkrepis. Det kortet skulle bli en bra bloggpost. Från musikföreningen 35:an till Bryssel. Vi har ju båda gjort resan, menar jag. Istället hittade jag en mapp med gamla sparade kort, kärleksbrev och annat minnesvärt. Jag hittade adresslappen som Anna gav mig den där helgen i juni 96. Hade jag inte träffat henne hade jag gjort något helt annat idag. Hittade brev från preskriberade förhållanden - jag har tydligen haft klokheten att spara de ömma och de, eh, inte så ömma och hittade ett tidningsklipp med en väldigt god gammal väns första barn.

Nu sitter jag här, fuktig i ögonen, och bläddrar i papprena och läser lite på måfå. Så här komprimerat i ett begynnande flyttkaos verkar det som dåtiden är bättre än samtiden, möjligen sämre klädd.