Det går bra nu

Slå er för bröstet, kamrater för en demokratisk och solidarisk värld fri från droger.
Helgens medlemsmöte med youth forum (YFJ) blev en smärre succé för den europeiska nykterhetsrörelsen och alkoholpolitiken. Ser här bara:

• Paraplyorganisationen ACTIVE beviljades ett större grundbidrag från EU. Förut har man fått 16 000 euro och nu fick man långt över 30 000.
• Till YFJ:s utskott EUACOM (The European Union Affairs Commission) valdes Kadri Vanem från ACTIVEs styrelse. Eftersom Nina Svensson redan sitter där, men på LSU-mandat innebär det att 2/25 ledamöter där kommer från nykterhetsrörelsen. Utskottet ansvarar över att bevaka och påverka ungdomspolitiken i EU:s institutioner.
• YFJ tog ett positionspapper om alkohol. Kanske inte låter så radikalt, men för första gången har vad EU räknar som unionens ungdomars samlade röst en åsikt om vad som bör göras i alkoholpolitiken. Pappret skulle egentligen tagits på förra mötet, men mötet tyckte att förslaget var för radikalt och återremitterade dokumentet. Förslaget som lades nu var urvattnat på de mest effektiva åtgärderna (har vi hört den förut?) men skärptes av mötet innan det togs.

Dessutom ryktas det om att fler organisationer än de inom ACTIVE insett att alkohol är ett jävla skit och vill arbeta med frågan utan att nödvändigtvis bli nykterister. En folkhälsoallians av ungdomsorganisationer kanske? Fortsättning följer förhoppningsvis.

Välkommen

I (den eviga?) väntan på att UNF:s representant i LSU:s styrelse, Nina, ska hänga med i programmet och börja blogga doppar hon tån i vattnet i ordförande Hannas blogg. Där skriver hon om European youths forums medlemsmöte i Baku och om hur statlig tv kan fungera där demokratin lyser med sin frånvaro. Organisationen World audit ger landet föga smickrande 123/150 poäng i sitt demokratiindex, där låga poäng är bättre än höga. Intressant läsning indeed. Direktlänk här.

Förhoppingsvis får hon mersmak och öppnar eget snarast möjligt.

Lux

Bilder från mitt och Emils DJ-gig i onsdags ligger nu ute på dem internets.

A sight for sore eyes

Det är märkligt med både liv och popmusik. Efter förra veckans Strasbourgresa var jag så sliten av dålig sömn och allergi att det faktiskt bara går att mäta med en veckas kongressande för att begripas. Piggnade till framåt onsdagen, men dj-giget på luxen (Per Jodenius skriver om det här) satte mig på ruta ett igen. Vis av erfarenheterna kör jag på ett strukturerat skalmanschema med mat och sömn. Och plugg däremellan.

Får mycket mer gjort idag, skriver med både flit och entusiasm på ett spännande teorikapitel till uppsatsen. Försöker operationalisera en teori om europeisering så att den fungerar på mikronivå. Det som verkligen löste upp humöret var en halvt anonym låt på Tom Waits garderobsstädarskiva Orphans kallad Goodnight Irene. Hade den på för att dränka ljud från gräsklippare och solande studenter. Jag får sällan stora kickar av popmusik numer. Baksidan av att lyssna mycket är att det lätt kan bli akademiskt och man (maratonman) letar referenser (Visst fraserar Jim Ford som Van Morrisson och artikulerar som Mick Jagger anno 1972) framför känslor.

Finezinehyllning

Anna och Malin träffade jag för snart ganska exakt elva år sedan på en liten och trevlig punkfestival i Handen kallad Mera hitlåtar. Av en händelse började de fota till mitt dåvarande punkfanzin Godzilla som precis höll på med sitt debutnummer. Senare samma år kom deras fanzin Finezine ut. En skapelse som fortfarande lever, medan Godzilla presterade tre nummer innan glöden falnade. Utgivningstakten är inte så hög (snittar under ett nummer per år, och då kom det ett par nummer per år i början) men kvalitén är oklanderlig. Finfin klippochklistralayout, personlig journalistik och en befriande anarkistisk redaktionshållning. Inte på det sättet att de metodiskt bryter regler, utan de är fullständigt ointresserade av dem. De skriver vad de vill skriva om, inget annat. Det enda man kan vara säker på är att man rycks med i läsningen även fast man inte förstår allt, eller ibland nått.

I min vardagsvärld på universitetet skulle man snörpa ihop munnen och gnälla över avsaknad av intersubjektiva kvalitéer. I det här fallet får de ha sånt för sig själva, jag hänger mycket hellre på deras nya hemsida www.finezine.se där innehållet hittills är magert, men det som finns är av yppersta kvalité i genren.

Min kandidat

Jag är på intet sätt folkpartist, speciellt inte dagens upplaga av partiet. Men jag vill lansera en kandidat till posten nu när Leijonborg inte ställer upp för omval.

Cecilia Malmström är mitt val. Jag har oftast sympatiserat med hennes ståndpunkter (inte ofta jag gör det med folkpartister) och tror att hon skulle kunna leda ett starkt socialliberalt parti med EU högt på dagordningen. Hon kan som grädde på moset alkoholfrågan hyfsat. Dessutom behöver hon få en annan portfölj än den hon har nu. Missförstå mig inte, hon alliansens bästa i EU-frågor, men som hennes post är utformad idag är den lika hopp- som substanslös. Den ger inga möjligheter utåt annat än till pratande. Förra regeringen hade Lars Danielsson på i princip samma uppgifter inåt, innan Bosse Ringholm formellt sett fick uppgifterna som nedtrappningspost innan pensioneringen. Kompetensslöseri!

Björklund skulle leda partiet och/eller folkpartismen i fördärvet.

25/4

Nu på onsdag är det fest minsann. På Kafé Delux är det popklubben Suburbia och där spelar jag och Emil skivor i baren. Mycket åttiotal utlovas på hela stället och i baren utlovas det pop/rock från nämnt årtionde blandat med nyare låtar med samma hjärta. I packad skivväska slåss shoegaze med solskenspop, Pet shop boys med New model army och Bangles med Big Star.

På scen står bandet Elenette från Stockholm.

Välkommen.

Strasbourg

Är så smått på väg till Strasbourg. Ska dit på utbytesresa och möta tyskar och fransoser och ge mig på att analysera invandringen i och till Europa eller forskning- och utveckling inom EU. Det är två parallella workshops som går som verkar ungefär lika intressanta men jag väljer sida efter vad som kommer upp på seminarierna och efter en pulskänning på deltagarna. Invandringsfrågan brukar ju kunna locka till sig rättshaverister och andra typer av förvirrade individer. Jag har ingen anledning att lägga en vecka jag kunde ägna åt magisteruppsatsskrivande på att bänga huvudet i väggen, men är det upplagt för spänstiga diskussioner är jag såklart game på många ämnen.

Håller på att tvätta nu. Veckan har gått åt till annat än att passa tvättider. Har renodlat uppsatsen och efter lite omflyttning och isärhållning av problem och tänkbara förklaringar är den betydligt roligare att skriva. Men jag är riktigt trött, och kan inte somna ifrån tvättstugan.

Datorn hänger på till Strasbourg. tänkte packa med lite film för avkoppling och jobba med verksamhetsberättelsen till kongressen.

En till raider

I höst tänkte ju jag arbeta med intressanta uppgifter i Stockholm. Bo tänkte jag också göra.Och vill man nått är det bra att veta vad det är man vill. Därför vill jag presentera min bostadsraider inför hösten:
Stenhus på kungsholmen
Lägenhet runt 40 kvadrat
Tredje eller fjärde våningen i hus med hiss
Liten balkong
Ett schysst italienskt café i bottenvåningen
En ok sushi 20 meter bort (höger eller vänster spelar ingen roll)
Ett bra brunschhak (inom ett par hundra meter)
Parknära
Gärna fönster åt gården,

Jag menar, nånstans ska man ju börja. Sen är det ju bara att byta upp sig.

Do you feel lucky, punk?

Sitter och läser igenom Statsrådsberedningens publikationer fram till 1994 för att hitta instruktioner för deltagande i EU:s kommittéer, men har som underhållande sidaktivetet att gå igenom språkinstruktionerna för myndigheter. Inte så farligt, bara totalt 117 publicerade publikationer på 13 år, varav de flesta är regeringsförklaringar som numera publiceras i flera översättningar eller annat som går snabbt att sålla bort.

Det här guldkornet hittade jag på sidan 14 i "Några riktlinjer för författningsspråket" (Statsrådsberedningen PM 1994:4 30 juni 1998)








Jag fattar ju att bindestreck i punktlistor fallit bort någonstans mellan skapande av pdf-fil och nedladdning till min dator. Men ack så roligt det blev.

Företagens bästa vän

Nu är jag lite sen till det här tåget, men det hindrar inte att jag tycker till från kammaren ändå. Jag förstår inte hur Sveriges företagare, representerat av Svenskt näringsliv, valde att tyst ställa sig på regeringens sida när man försämrade A-kassan genom att minska ersättningarna och höja avgiften.

A-kassan är en lika bra vän för företagarna som det är för löntagarna som det är för de arbetslösa.

Tanken är inte alls kontroversiell, om man skulle tycka att Svenskt näringsliv skulle leva upp till sin slogan om: Svenskt Näringsliv är företagens företrädare i Sverige. Vårt långsiktiga mål är att Sverige skall återta en tätposition i den internationella välståndsligan. Och inte agera support act och merchsäljare till moderaterna.

Är man arbetslös får man pengar från kassan för att klara sitt uppehälle. Det är nog det som den mest förknippas med. Men är man anställd är a-kassan en trygg förvissning om att man inte står helt barbacka vid lågkonjunkturer och strukturomvandlingar, eller om man skulle satsa på fel häst på jobbet.

Trygga personer arbetar bättre. Trygghet ger mod, och mod ger frihet. Countryhitten Me and BobbyMcGee ”Freedom is just another word for nothing left to loose” är förvisso en riktigt bra låt, men strofen i text är rätt simpel rockloserlyrik, och sådär fånigt utanförskapshyllande som orsakar krypningar i kroppen av patriarkatallergi. Taget ur sitt sammanhang blir de också meningskamrater, Kris och Svenskt näringsliv. Frihet kan bara upplevas i utanförskapet.

Men min kompis N brukar påpeka, att man måste lyssna till nästa rad också. ”And nothin ain´t worth nothin but its free.”

Frihet är bara ett annat ord för att inte ha något att förlora
Och inget är inte värt nått, men det är gratis.

Frihet som bygger på att du inte har något är alltså inte värt nått.
En arbetsmarknad vars frihet bygger på att du inte är trygg är alltså inte värt nått.

Tryggheten är jätteviktig. Om vi inte är trygga vågar vi inte satsa och göra fel utan blir rädda och bakbundna. Vi vågar inte heller göra helt rätt, utan enligt rutin och kultur. Det vill säga precis som man inte vill att en löntagare skall agera på ett företag. Företagare premierar ju självständighet, kompetens och kreativitet.

Därför är A-kassan en riktigt god vän till företagarna.

En nation av strykrädda blir vi utan bra trygghetssystem. Om jag får spetsa till det. Men det finns en stor portion sanning i det. Är vi inte trygga vågar vi inte heller satsa nytt. För en nation som konkurrerar med innovationer, forskning och kvalité blir det förödande. Och målet om tätposition i tillväxtligan försvinner i fjärran.

Hanterad framtidsstress

Jag är hemma i Strängnäs över påsk. Vila lite, och skriva ett par jobbansökningar och uppdatera CV:t är tanken. Inte så mycket uppsats, ett par artiklar att läsa bara. Lugnt tänkte jag.

Men eftersom jag har tid över hinner jag ju fundera mer på det. Letade jobb igår. Inte är det en uppsjö med arbeten för en statsvetenskapsmagister/projektledare inte. Kunde inte sova sen. Och så uppsatsstress på det.

Omsätter stressen i bakning istället. Just nu bakar jag påsktårta. En riktigt chokladig tegelsten jag tänkte servera med en citrussallad med mango och till det en hallonbalsamicoreduktion.

Kanske borde fullföljt mellanstadiedrömmen och blivit kock eller konditor istället.

Sak. vs Politik

Som förbundsstyrelseledamot för en av Sveriges största (och den bästa) ungdomsorganisationer funderar jag regelbundet över skillnader och likheter mellan partipolitiska ungdomsförbund och sakfrågeungdomsorganisationer. Inte lika ofta som jag funderar över skillnader emellan UNF och exempelvis RKUF. Vad har det exempelvis för betydelse för UNF att vi har en större andel barn till missbrukare som medlemmar än andra organisationer? Vad betyder det för demokratin, och för kulturen? Är det därför vi blir lite nervösa när det blir strid i organisationen? Jag vet inte, men jag har mina tankar, som jag inte ska slösa bort på ett inlägg som ska handla om något helt annat.

Nämligen de partipolitiska ungdomsförbunden vs de sakfrågepolitiska, det vill säga UNF, det vill säga jag. Nyligen deltog företrädare för riksdagspartiernas (undantaget GU), och Sverigedemokraternas ungdomsförbund i ett battle of the brains, om högskoleprovets ordförståelsedel. Arrangerat av ett företag som hjälper folk att lyckas på de proven. KDU vann på alla rätt, tätt följt av LUF och UV. Sist kom Sverigedemokraternas företrädare som räknade in 23/40.

Vilket får mig att suckerpuncha om språkkrav för medborgarskap. Men det är lite för billigt för att utveckla. Istället ger jag mig in i matchen, och gör samma test. Ordförståelse har alltid varit en av mina bättre klubbor i bagen.

39/40 fick jag. Lika mycket som Ali Esbati och David Ekstrand. Över förväntan, men en uns bitterhet bränner i hjärtat över att jag inte kammade full pott. Nöjd är jag dock, skitnöjd.

Arbetstitel

Sitter och korsläser ett par avhandlingar och några artiklar för att få till ett riktigt klockrent problem att studera i magistern. Vet ju vilket område, och jag hade ett bra problem, men det är väl täckt av två finfina och sprillans nya avhandlingar, så det krävs lite mer snille och eftertanke att hitta Problemet, som helst borde vara generaliserbart, tillräckligt ostuderat, säga något och vara intressant. Det enda jag vill (just nu) ska skilja min studie från en avhandling är omfattningen. Svårt.

Men jag har hursomhelst kläckt en finfin arbetstitel. Janusansiktet - Om dubbla och konflikterande lojaliteter i den svenska eurokratin. Stor chans att det namnet får hänga kvar.