Upptagen

Lessen girls and boys. Jag är upptagen. Off the market. Paxad.
Helt vansinnigt kär.

Joan Baez är kvinnan i mitt liv.

Att Bob Dylan är en sån jävel på att skriva låtar att till och med låtar om en omöjlig kärlek till honom blir, i brist på bättre klyschor, det är ju sent, större än livet självt. Livet blir inte större än "Diamonds and rust". Det är en fantastisk låt. Det enorma arrangemanget, Baez röst som ömsom om än subtilt gråter och ömsom ber the original vagaband att ge fan i att ringa och en fantastiskt vacker text.

Och jag inser att det är en inskjuten bisats inne i den inskjutna bisatsen. Men förklara hur jag känner bättre då.

Det enda som smolkar är nog att jag just har helt reservationslöst hyllat konstnärssjälen. Det var verkligen inte meningen. Fast slipper jag leva nära dem så får det vara ok.



Hursomhelst. Efter mosbrickan på sivans blev det dominospel och låtstafett hos Pontus. Han öppnade med just diamonds and rust. Jag blev helt knäckt. Första gången jag hörde den. Inget går att jämföra just ikväll. Vi låtsportade i tre timmar och det blev nästan enbart top-tio-låtar. Jag lyckades med några riktiga dängor. Springsteens Candys room, Sonny Sitt - Stitt´s it och inte minst The Clash- The card cheat. Emil plockade såklart fram bandskäggen och drog hela dixie down och Pontus fick största applåderna med Space cowboy från There´s a riot goin´on. Det är helt klart för få låtar med trippade joddlingar i omlopp.

Nu ska jag försöka sova och drömma om att få gifta mig med Joan Baez 1974.