Cardigans gör nästan halvrätt

Cardigans har, förutom att byggt en bra popkarriär på att hitta tidsriktiga ljudbilder, skrivit under en debattartikel till musikskolornas försvar. Det är den gamla vanliga argumentationen om att det är musikskolorna som ligger bakom det svenska popundret. Att det är andraårets blockflöjtsgrupper som ansvariga för Loop troop, Stina Nordenstam och många av Britneys listettor. Naturligtvis är det en viktigt del, men jag är inte säker på att det ens är lejonparten av sanningen.

När popundret ska förklaras hänvisas det ofta till en avgiftsfri kommunal musikskola. Aldrig nämns den största förklaringen, de svenska studieförbunden. Det är i NBVs, ABFs och framförallt Studiefrämjandets lokaler de allra flesta artister startar sin karriär, utan att komma ihåg det minsta lilla om hur man spelar lilla snigel. Det är i studiecirklarna man lär sig det där Metallicaplocket och skriver sina första låtar. Det är här man provar sina vingar på egen hand och gör sina första spelningar med egna låtar. Att få ställa sig i en replokal och fritt prova sig fram är värt betydligt mer än musikskolans harmonilära och skalövande när man ska få fram nästa

Men visst. Musikskolan har spelat roll, men man överskattar sig själv hela tiden. Förvisso för att få mer pengar till verksamhet. Där har studieförbunden inte hakat på tåget, nu när de får allt lägre statsbidrag. Hade de ställt sig upp med Pagrotsky och ropat efter ett en större poppott hade de varit betydligt lyckosammare än vad de varit.