Mer partiledardebatt

Då har jag duschat och skurat badrummet och funderat över partiledardebatten. Den var rätt ok, men TV4 gjorde den rätt dålig. Tråkig och ful vinjett, emellanåt dåligt ljud och tråkig sällskapslek på slutet som var allt annat än rapp och rolig. Stödpartierna var inte helt taktiska när de gick i småpolemik med Persson. Borde ha synkat bättre där. Framförallt Ohly. Vänsterpartiets väljarunderlag är så stabilt att de inte går över till den borgerliga sidan, speciellt inte nu när Folkpartiet har lämnat sin socialliberala politik som kan tänkas locka över de intellektuella vänsterväljarna.

Persson blir ju inte sämre retoriker med åren. Lugn och trygg. Och Freddan kopierar varenda trick och rörelse. Centern fyller ju platsen på skalan som moderatoerna lämnat. Nu tog inte Maud så stora chanser att presentera sitt eget alternativ utan agerade kartellens skällande hund.

Men varför är Leijonborg så nervös? Han är väl näst äldst som partiledare och har mött Persson och media många gånger. Ändå fiskar han efter orden i meningarna första dryga halvtimmen.

Som vanligt hade jag Klas Eklunds - Vår ekonomi på soffbordet under debatten. Boken är bra, även fast den är lite höger. Framförallt är den pedagogisk, så du behöver inte ett par NEKkurser under bältet för att ta dig igenom den. Det var rätt lite ekonomi i debatten, men boken fick komma till användning när Persson pekade på problemen med för stort överskott i bytesbalansen. Eftersom han inte förklarade vad problem är och det är få i bloggläsarkretsen som jag misstänker har koll svarar jag att det är såhär:

Vi producerar mer än vad vi konsumerar, det säljer vi vidare sen. Det är bra. Då kan vi finansiera välfärdsreformer och annat vi tycker att vi ska satsa på i samhället. Problemet är att inte handelbalansen per se (även fast jag har för mig att jag har läst nått om att det kan öka inflationen) utan att det inkommande kapitalet inte återinvesteras i svenskt näringsliv och ökar antalet arbetstillfällen och sätter fart på ekonomin utan lånas ut till utländska banker och framförallt delas ut till aktieägare, inte delas till de som arbetat ihop pengarna.