Vänner

Vänner har jag rätt många av. Av varierande närhetsgrad såklart. Ibland tröttnar man på dem och hittar andra efter ett tag. Vissa hänger med betydligt längre.

Idag*, eller kanske till och med precis nu, är det tio år sedan jag lärde känna Anna Ringnér. Hon står trea, endast slagen av mina föräldrar efter hur mycket hur någon människa betytt för mig, räknat i utfall. Det var hon som värvade mig till UNF bland annat, 28 augusti 1999. Sen vi träffades på en oansenlig punkfestival i Handen försommaren 1996 har vi hunnit med mycket. Vi har jobbat ihop, jag har dejtat hennes kombo, använt all hennes dyra torkade svamp i ett pizzabak, vi har springit på tusen och en spelningar och festivaler ihop, listan kan göras lång och och intern. Precis så som det ska vara med riktigt goda vänner.

Idag hörs vi inte av så jätteofta. Men ibland ringer vi varandra och pratar bort tiden. Och när stora saker händer får hon veta det typ först. Och det känns aldrig som det gått så lång tid sen senast vi hördes av. Och så träffas vi ibland, årets höjdpunkt är ju hennes födelsedagsfest i samband med Storsjöyran, som det krävs stora krafter att hålla mig borta ifrån. I år är det tyvärr så. Eller, jag ska göra annat. En världskongress och en väldigt efterlängtad semesterresa med min familj går att jag helt enkelt inte kan vara där.

Det är synd, jag ska ta igen det.

___________________________
*Det var fredagen den första helgen 1996.