tisdag, september 19, 2006

Vadslagning

Jag sätter rätt mycket pengar på att borgarna lyfter ur socialförsäkringen ur statsbudgeten och sätter liknande dämpare där som i pensionssystemet. När det går bra i ekonomin finns det alltså mer pengar att hämta ut, och när det går sämre finns det minre. När det går bra för Sverige finns det mer pengar att fördela på färre människor, och när det går dåligt finns det mindre pengar på fler människor. Om man nu inte lyckas stoppa sambandet mellan uttaget ur sjukförsäkringen och konjunkturen/arbetslösheten. Och om man, som första land i västvärlden, hittar ett botemedel mot jobless growth, att man i tider av högkonjunktur trots det har en hög arbetslöshet, eller att jobben kommer väldigt sent i högkonjunkturen.

Att vi har hög arbetslöshet och hög tillväxt är inget som är unikt. Det finns överallt i Europa. Man lyckades verkligen få fram sitt budskap om att det är sossepolitikens fel att ingen vill anställa och att allt som krävs är sämre trygghet på arbetsmarknaden. Faktum är att arbetsmarknaden är väldigt svårt att styra med politik. I en globaliserad och kapitalistisk värld är det konjunktur och omvärld som styr. Har man mer stängda gränser kan man styra det lättare med politiken och offentliga investeringar. Men nu är det svårt.

Jag avundas verkligen inte borgaralliansen. Så hårt de gick till val på jobbfrågan, och med tanke på hur svårt det är styra den tror jag att de kommer att bli väldigt hårt ifrågasatta.

Om nu inte jobben kommer i högkonjunkturens slutfas, vilket inte är helt omöjligt. Då har vänstern en svår valrörelse 2010.

Inga kommentarer: