Farfar Stig och jag

Det här är min favoritbild på farfar. Jag är den med tungan ute och lillebror har ansiktet vänt från kameran. Minnet är starkt från när den bilden togs, farfar orkade bära både mig och min bror samtidigt. Alltså måste han vara världens starkaste.

Vi hade hyrt en stuga på Öland 1985, farfar, farmor och min familj. Stugan var hemsk, mögel och insikter överallt och alger i toaletten. Dricksvattnet fick vi hämta på en mack tre mil bort. Sängarna räckte inte till alla utan farmor och farfar fick knöla ihop sig i en lekstuga. Men vi hade en väldigt trevlig tid. Sol, bad och mycket lek. Att vi knappt kunde vara i stugan gjorde inte så mycket. Vi fick göra annat istället. Lärde mig att flyga drake, och blev riktigt grym på det. Fick upp draken så högt upp i luften att snöret tog slut, och draken flög iväg.

Jag kommer heller aldrig att glömma alla gånger när jag och lillebror brukade smyga iväg med sockerskålen ur deras skafferi för att sätta oss i rabarberlandet och äta rabarber med socker på. Eller när vi plockade potatis på sensommaren. Eller samlingen med stroppar till släpkärror han hittat på sina cykelturer. Eller när han och jag satt på samma pass på rådjursjakten och jag var tvungen att sitta alldeles tyst och still, trots att jag bara var 8-9 år.

Nu har farfar lämnat det här livet. Begravningen skedde i fredags. Han var väldigt sjuk de sista åren, men jag kommer aldrig aldrig att glömma alla fina stunder vi hade ihop.