Söndag

Här ligger jag i soffan under en filt och tittar på film med en låda årechoklad. Wild horses couldn´t drag me away. Jag är så himla trött. Nästan kongresstrött faktiskt. Lätt i nivå med en rejäl distriktskurs. Ok, en skala som inte är så välspridd, men jag har faktiskt inte stött på ett sätt att mäta trötthet utanför föreningsvärlden, så det får vara såhär. Jag är jättetrött.

Det var fest i huset i fredags, så jag sov lite dåligt. Tänkte att jag kunde kompensera med att sova på tåget till Skövde, men tji fick jag. Skrikande barn och ett byte i timmen ger inte bra sovförutsättningar, men jag slumrade till nån gång. Till Skövde kom jag i alla fall.

Det är verkligen så himla kul att sitta i styrelsen för en organisation med vind i seglen. Härliga tiderm strålande tider. Jag klubbade Skaraborgs distrikts årsmöte, och har jag allt rätt i huvudet så har nu alla distrikt haft årsmöten i år. I någon form. Det har mig veterligen inte hänt på, i ungdomsorganisationmått mätt, väldigt länge. Och vilket årsmöte sen. Trots att man kanske inte är jättemånga, och har ett gammal distriktsstyrelse att lära av så tog man en offensiv arbetsplan som ändå kändes rimlig. Fokus låg på medlems-, och föreningsökning. Men man tog även att man ska genomföra en del utbildning. Man tänkte öka från två till fem aktiva föreningar i distriktet och nettoöka med tio procent. Det är inte illa för ett distrikt som håller på att hitta sina former fortfarande! Nästa år vill jag komma tillbaka och se hur det gick!

När mötet av avklarat åkte jag till Jönköping på popfestival. Hamnade halvvägs till Bankeryd innan jag insåg att jag åkt för långt och blev både dyngsur och råförbannad på bussföraren som glömde att släppa av mig på min busshållplats. Nåväl. jag hamnade rätt till slut.

Själva festivalen var trevlig. Ganska långt ifrån slutsålt, och inte några band som jag verkligen känner jättestarkt för. Missade dock lovande Pascal, men fick se en del annat fint. Bäst var Jim Reid, som hade plockat med sig några andra föredettingar och spelade nya låtar som lät som urvattnade versioner från hans tonårslåtar. De låtar som verkligen satte sig fast var två covers (Dylans if you gotta go, go now och The Saints I´m stranded, två låtar jag verkligen håller högt) och snålt nog bara en JAMClåt. Never understand, en hit visserligen. Men oinspirierat framfört. Nog han hade rösten kvar. Alltid nått, kanske. Ska jag vara ärlig var det nog bara de tre nämda låtarna som var nått att hänga i påskriset.

I´m from Barcelona visade att man kan ge liv åt halvdåliga poplåtar med hjälp av lättspårade melodidstölder och mängder av kärlek. Kul spelning! Ta dig möjligheten att se dem

Vapnet gav mig en massiv Östersundsflashback. Folk från vad som känns som hundra spelningar på tingshuset på och runt scen och så de omskrivna Östersundstexterna.

Såg och gillade Hello Saferide och Robert Johnson & Punchdrunks, men jag ska göra nått helt annat nu.