Jag sprang över det här kortet på Finezine.se. Minns inte riktigt i vilket sammanhang det är taget, men det är från när jag bodde i Östersund. Enligt uppgift är det från någon typ av utflykt till Aspås. Kan ha varit i samband med en hästtävling. Kan också vara i samband med något annat.
Flight of the Conchords, HBO-serien om bandet som sätter etiketten "Formerly New Zealand's fourth most popular guitar-based digi-bongo acapella-rap-funk-comedy folk duo" på sig själv är det bästa jag sett i genren sen jag öppnade fönstret för att få luft första gången The Office gick på tv. Se själv:
Det är rätt märkligt att vara i Bryssel emellanåt. Min, visserligen begränsade, erfarenhet säger att belgarna gillar att klä ut sig, föra oväsen och gå i led. När jag hade styrelsemöte här nere genomled vi en nätt fyratimmarsparad som passerade utanför fönstret, med tutor, trumpeter, trummot och timbaler. Nyss när vi skulle äta lite musslor hade man klätt ut sig till vadderade pepparkaksgubbar och delade ut apelsiner. Budskap och historisk koppling osäker. Måste skaffa mig en bok eller nått om ämnet, för så här okunnig får jag inte fortsätta vara
Kadri tipsade mig precis om vad som händer i det alkoholpolitiska Estland. Där har premiärministern sett till att staten ställer sig bakom ett lågprisöl för att, så vitt jag förstått det, öka den nationella självkänslan och öka medvetenheten om konstitutionen. Det har blivit en framgång så till den milda grad att han nu kommer att göra en bredare satsning. Nu knyter han till sig alkoholindustrin brett och tillsammans kommer man att ta fram en alkoholsort per nationell helgdag.
Riktiga ester gör inte uppror, de dricker billig öl. Och läser konstitutionen.
Det är alkoholpolitik nuveao.
Sverige har vi ett arv från den moderna politiska historiens korporativism. Lite översiktligt går det ut på att Staten förhandlade med varje politikområdes paraplyorganisation när de ska bestämma saker. Ville regeringen ha hårdare avgaskrav på bilarna pratade man med företrädare för bilindustrin, från miljösidan och från bensinföretagen och kollektivtrafiken samt berörda fackliga organisationer. Paraplyorganisationerna blev tunga remissinstanser.
Tanken var att medborgare, och företag, gick samman och formulerade sina krav genom organisationer, som i sin tur poolade sina intressen och påverkade politiken. Åsikterna går isär om det där var ett bra system eller inte. Förespråkarna menar att det var ett utmärkt sätt att aggregera medborgarnas åsikter medan motståndarna brukar säga att det blev ett elitprojekt där beslutsfattandet skedde om inte i bastun, så alla fall i slutna rum. Det finns fortfarande stora inslag av detta, den svenska arbetsmarknadspolitiken sköts ju till största del av facken och arbetsgivarorganisationerna och i många landsting betalas bidragen till nykterhetsorganisationerna ut först till länsorganisationerna och sen vidare till respektive medlemsorganisations distriktsorganisation (puh). Men mycket har vi lämnat. IOGT-NTO till exempel, de agerar ju mot regeringen direkt, och inte via Sveriges landsråd i alkohol- och narkotikafrågor, SLAN.
Dessutom finns det bara en paraplyfabrik kvar i landet, Dalarnas paraplyfabrik. Kanske en tanke, möjligen inte. Men orsakssambandet är nog att hitta någon annanstans.
I EU är dock inslaget av korporativism dock fortsatt stort. Här poolar vi våra intressen med andra. Greenpeace, WWF och åtta andra stora miljöorganisationer gör det genom paraplyet Green 10. IOGT-NTO gör det brett tillsammans med andra organisationer som vill arbeta för en bättre alkoholpolitik i unionen, vare sig man är nykterister eller inte, genom Eurocare.
Förmodligen skulle en pluralistisk politik, där man lyssnar till alla organisationer, bli helt ohållbart opraktisk. Jag är dock en annan teori på spåret. Paraplyteorin.
Man kan nämligen inte alltid vara säker på vädret i den här stan. Om det inte regnar nu så regnar det snart. Folk har därför alltid med sig ett paraply i handen, just in case. Om man tror att orden har betydelse för hur vi agerar. (alltså bokstavskombinsationen "p-a-r-a-p-l-y" och inte "mitt gula paraply/green 10" eller dess sammanhang med andra objekt/organisationer.
Åter till det begripliga av teorin då. Eftersom "umbrella" finns långt framme i politikers och tjänstemäns huvuden, så blir det svårt med något annat politiskt system. Och så länge inte Cecilia Malmström sparkar liv i sin oneseatkampanj och ser till att flytta alla EU:s instititioner till en medelhavsstrand får vi därmed gilla läget.
Så roligt kan man ha det på egen hand på väg hem från en fransklektion, genom ett regnigt Bryssel. Utan paraply.
Jag blir jättesällan sjuk. Och när jag väl blir det blir jag inte så sjuk, eller ens långvarigt. Men sen en vecka tillbaka har jag gått två rejäla feberanfall. Först på resan ner och igår kväll. Jag som har jobb att göra. Nästa vecka kommer min första besöksgrupp, och veckan därpå ytterligare en. Nu sitter jag här och jobbar i makligt tempo i väntan på att paracetamolen ska börja verka och febern ska gå ner. Tråkigt.
