Om att rösta

Cardigan: Velour
Slips: H&M
Skjorta: Emilio
Hjärta: Rött
Byxor: Acne Max garage
Skor: Clarks desert boots

Youtubeoasen

Ibland vill man koppla bort samtiden, särskilt nu. En enda krysskampanj till och jag drar täcket över huvudet och lever på utkörningsmat till på måndag. Men det bästa är egentligen att titta på den här helt otroligt söta videon med The Magic numbers.

Söndag

Jag är så nervös att jag mår illa. Fan, jag borde ha engagerat mig partipolitiskt. Men då hade jag väl varit ännu mer nervös. Hårt liv.

Plugg

Har börjat att sätta tänderna i kurslitteraturen nu. Först på listan stod en bok om Europeisk integrationsteori, mycket spännande. Det är skönt när tanken börjar flyta lite friare efter sommarens värmefördumning.

Sen gillar jag ju böcker som skriver såhär:
As an isolated man, man is ultimately cut off from himself.

Viva TV4

Det är ju bra att kolla upp saker i förväg. TV4 och jag var på samma linje, så de kör blockpolitiska debatter. Och de gjorde de bra dessutom!

Jag är verkligen avundsjuk på mina vänner som står i valstugor. Det verkar vara så roligt

Valvaka

Jag är ju inte partiengagerad. Men jag tycker att det verkar vara så förbaskat kul att vara på valvaka. Då är det ju bara att ta tag i det själv. Så jag bjöd in några själsligt och/eller geografiskt nära personer på en privat valvaka. Warholade nio partiledare och skickade ut en inbjudan. Tycker du att du borde vara bjuden, och vill komma? Hör av dig!

Valrörelsetankar

Jag är så glad för att jag inte är medlem i något borgerligt parti. Jaja, kanske du tycker, du har ju inga borgerliga partisympatier. Men jag tänker nått annat. Tänk själv att du sliter i din lokala partiavdelning, sitter i en kommunal nämd och kanske får uppdraget att vara ombud på ditt partis kongress, stämma eller liknande. Där beslutar ni gemensamt om partiprogram och vilka frågor partiet ska driva i valrörelsen.

Och så gör partiet något helt annat! Jag skulle bli galen. Exemplen är ju rätt många i alliansen. Tydligast är folkpartiets totala omvändning i vårdnadsbidragsfrågan. Från att vara ett av partierna som driver jämställdhetsfrågorna tydligast så driver man den rakt motsatta politiken. Att kursa ideologi för makt. Inte att förändra samhället efter en vision, utan makt för maktens skull.

Om högeralliansen förlorar det här valet så får man nog se en ideologisk återgång hos partierna. Leijonborg sitter såklart lösast, och den socialliberala Westerbergfalangen vädrar luft. De fundamentalistiska krafterna hos Moderaterna kommer att göra Reinfeldts framtid som partiledare osäker. Kristdemokraterna och Centern är väl något stabilare, möjligtvis kanske Centern kryssar tillbaka vänsterut. Men det tror jag de gör ändå. Det har ju onekligen tjänat alliansens syften att Moderaterna har haft ett parti till höger om sig.

Mer veckans nyheter

Är det bara public service som förstått att man måste blanda in politik och göra analys när man ska göra politisk satir? Det räcker inte med att göra crazysketcher på aktuella händelser!

Mer valrörelse

Nu är valrörelsen rolig igen! Folkpartidabblet har ebbat ur, troligtvis av medietrötthet. Annars skulle det ha gått högre vågor kring fokpartiets sajt valfeber, där de gick ut med att de skulle "förutse" Socialdemokraternas utspel i förväg.

Det som fått mig på bättre humör är SVT:s debatt. Mycket bra! De undvek i huvudsak sportjournalistikens grepp och satsade på sakpolitik, precis det jag saknat! Tyckte också att Persson klarade sig bättre den här gången. "Reinis" (som man försökte lansera honom under Almedalen, det slog som du säkert förstår inte alls igenom) hade det betänkligt svårt när Persson pressade honom i bland annat energifrågan. Moddefredde (som man också försökt lansera honom, även där platt fall) visade dessutom att han inte har koll på alla politikområden. Alkoholpolitiken särskilt. Istället visade Persson att han hade koll på vad som händer i alkoholfrågan.

En röst på en vänstern blir en röst på en solidarisk alkoholpolitik. En röst på högern blir att man får hoppas på att det minsta partiet i alliansen står emot. Lurigt det där, att en röst på ett parti blir en röst på fyra partiprogram.

Nu är det roligt igen! Till veckan ska jag ta en andra vända bland valstugorna i stan och snacka alkoholpolitik. Sen ska jag ladda upp för min valvaka, som ser ut att bli välbesökt.

Skamligt Carlings!

Var i stan idag, på jakt efter en tröja som skulle funka till vardagssnyggt. Hittade och köpte en jättefin cardigan, men när jag kom hem och tittade på tvättrådet hittade jag följande lilla text:

Hur sjutton tänker man när man sätter den texten? "Våra kunder är idioter", eller "Höhöhöhö, det här var ju jättekul". Det här är verkligen inte ok!

Veckans nyheter

Veckans nyheter ska tydligen snart inleda sin andra säsong i kanal 5. Är det verkligen det bästa det här landet har att erbjuda av politisk satir i tv? Parlamentet har ju rullat några säsonger och har mer blivit en tummelplats för företagsgiggande ståuppare än för satir. Visst var ändå snacka om nyheter bättre? Finns det nått mer, nått jag missat? P1 kör ju Public service, och är ofta lysnade. Men tio minuter i veckan är liksom inte tillräckligt.

Svensktoppen

Mitt gedigna musikintresse kan ju inte hållas för osynligt i all evighet. Sveriges radio har äntligen förstått att utnyttja min kompetens. Annika Jankell har skickat ett brev där hon meddelar att jag är utvald att delta i juryn som "röstar fram de mest populära svenska låtarna".


Jag lovar att på bästa sätt förvalta det förtroende jag fått. Även om det nog var slumpen som styrde urvalet.

Valrörelse

Det är ju så konstigt. Jag är trött på valrörelsen, redan 11 dagar innan valet. Jag hade väldigt höga förväntningar på den här sensommaren. Ända sen badtunnemötet i Västerbotten trodde jag att den här tiden skulle bli hyperintressant. En samlad opposition mot ett peppat regeringsunderlag borde ju ha bäddat för en valrörelse som ställde ideologier och framtidsvisioner mot varandra. Men jag hade fel, den är ack så tråkig.

Inledningen av spurten kom mest att handla om regeringsfrågan. Att högern hade samlat sig och att vänstern inte gjort det, eller gick till val på skilda program och låter valurnan bestämma hur regeringen ska bildas är ganska tråkiga debattämnen. Speciellt eftersom man inte laddat debatten med någre större mått av ideologi. Det har bara varit allians mot samarbete, inte visioner mot visioner. Debatten har tagits åt det brittiska eller kanske amerikanska hållet. Sju alternativ har bytts mot två eller tre-fyra. Det kan bädda för spännande politiska debatter, men inte i det här riksdagsvalet. Det är inte sak, inte vision utan statsminister som står i centrum.

Nu har ju folkpartiets dubbla schabbel överskuggat allt annat i tre dar. Tråkigt, och det blir väl snart tråkigt och annat kan kommenteras. Alla kort på bordet nu folkpartiet, så vi kan gå vidare och debattera väsentligheter istället. Det är ni som satt er i klistret, och det är ert ansvar att debatten går vidare.

Media har inte heller underlättat mångfalden. Man har koncentrerat sig på den enkla, konfliktladdade journalistiken och ställt Persson mot Reinfeldt. Med tanke på hur läget låg borde man ha haft fler partiledardebatter, fler dueller och kanske en debatt inom varje regeringsalternativ. Det hade klargjort mycket.

Andy Grave

När jag var lite yngre spelade jag i punkband. Jag var pinnsmal, långhårig och inte sällan utan lite kajal under ögonen.Vi prioriterade enkelhet, tvåtakt och arga texter på svenska framför allt annat. Mitt eget band hette Monsterbästarna, men jag spelade också i fantasifullt namngivna band som Sälen flyger och Space hog in orbit. De knäppa namnen tillhörde liksom diskursen. Man tog avstånd från standardnamnen och skapade en egen värld där namnförebilderna hette saker som Köttgrottorna, Coca Carola och Gymnastiken. Vem vet, det kanske är därifrån jag fått ett utvecklat sinne för språkhumor?

Det finns lite, men inte mycket sparat från den tiden, en inspelad livekonsert på vhs och en studioinspelad kasettdemo.

Framemot slutet av den perioden spelade jag gitarr ett band som sticker ut från den mängden. Influenser från The Cramps (som lät som om Elvis skulle vara uppvuxen på ett mentalsjukhus tittandes på skräckfilm) och Jesus & Mary chain (som lät som om man körde de finaste soullåtarna spelade genom en dammsugare och krossade med glas). Vi hette Graveburries och spelade ute en hel del. Texterna hade vi stora diskussioner kring. I genren ingår det en god portion kvinnoförakt i texterna, och vi var verkligen inget undantag. Till på köpet hade vi värvat till oss en basist som spelade i nittiotalets hårdföra feministiska rockband Candysuck. Marit Bergman sjöng i det bandet, och man hade en smärre hit med låten Kill you boyfriend. Det bäddade för konflikter, så efter ett drygt halvår gick vi skilda vägar.

Tydligen har den andra gitarristen i bandet lagt upp tre låtar för lyssning på internet. Jag tycker absolut att du ska lyssna! Lite väl vasst ljud tycker jag idag, men när det var färskt lät det precis som vi ville låta. Lyssna själv!

Intro

Idag hade jag introduktion på magisterprogrammet i Statsvetenskap. Kommer att bli ett kul år. Ska ägna hösten åt att läsa Europeisk integration och Förvaltning, våren åt Kvantitativ metod och uppsatsskrivande. Kommer att bli intressant. Men det är ju klart, det är ju mitt sjätte raka år på CSN. Egentligen alldeles galet att jag pluggat 18 av 28 år när jag är slutexaminerad, men det finns ju andra värden än att tjäna pengar nu. Ett av dem är ju att tjäna pengar i framtiden. Hoho.