Det växer ingen mossa på en rullande sten

En vecka hemma fick räcka. Så igår stack jag till Göteborg över dagen. Emil hade biljett till friidrotten och plats i bilen. Jag strosade runt på (i?) Haga, promenerade i Slottskogen och shoppade lite. Hittade en del snyggt, men det fick räcka med ett par sandfärgade desert boots till halva priset. Fikade ihjäl mig också. När jag går själv på stan en hel dag så blir det alldeles för lite vila så alltsomoftast tog satte jag mig på nått trevligt ställe och vilade.

När jag gjort de viktigaste rutterna ett par gånger fick det vara nog och jag hann precis gå till parken utanför trädgårn och fick se i princip hela trestegsfinalen.

Och eftersom jag hade hela dagen för mig själv i en storstad jag inte bor i passar jag på att knyta ihop inlägget med en Dylanrefräng:
How does it feel
How does it feel
To be on your own
Like a complete unknown
Like a rolling stone? (rätt bra, tyckte jag nog)

Tyska språket, kurs 101

Den här butiken finns på fullaste allvar i Basel. Betalar de skyltmakaren per ord därnere eller? Crazy.

Lycka till

Det här är jag och Helene när vi sitter på UNFs budgetmöte på Tollare förra november. Nu kommer jag nog inte få nöjet att leda en organisation tillsammans med henne något mer. Det tycker jag är tråkigt, men jag är glad för Helenes skull som hittat ett nytt jobb hon trivs med. Idag har hon visst gjort sin första arbetsdag, så jag önskar henne lycka till i fortsättningen och hoppas på att vi snart kan ta den överenskomna fikan.

Gammal som berget

Till höstens val är det tydligen de gamla som utsetts till marginalgrupp. Det är i den gruppen en stor nyckel till valseger finns. Det verkar en lite märklig taktik om man vill locka över väljare till det egna blocket. Den valforskning som görs visar ju på att den äldre befolkningen i mindre utsträckning än andra är benägna att byta parti. Det är ju valtaktiskt mycket mer lönsamt att satsa på mindre partistabila grupper.

Dessutom har de äldre fått det allt bättre under åren. Nittiotalskrisen drabbade inte pensionärerna nämnvärt. Inte lika mycket som den drabbade unga och lågutbildade i offentlig sektor i alla fall. Men det kan förklaras med två olika förklaringar. Dels så var de gamla i större utsträckning organisationsrävar med ett gemensamt stort nätverk inom politiken. De yngre hade inte samma organisationsvana och kontakter med makten. Dessutom var det många fler som hade tjänat ihop fler ATP-poäng under nittiotalet än tidigare. Totalt sett fick pensionärerna det bättre, men gruppen fattiga pensionärer ökade. Klasskillnaderna ökade alltså, där precis som i resten av samhället.

Förra veckan var jag i Schweiz, på IOGT- och EGTYFkongress. Maten var väl sådär, så vi backade på energiintaget på det lokala ålderdomshemmet. De hade fantastiska glassefterätter på menyn.

Jag ska inte gå in närmare på menyn, men däremot på idén! Vi satt och åt glass tillsammans med de boende på hemmet, miljön var trevlig och maten var god. Nått liknande har jag inte sett. Jag vill verkligen se mer sånt i Sverige! Ett ställe där man som gammal har det bra, får äta god mat och se annat än sina medboende, personalen och besökande anhöriga. Det var liksom mer värdigt en människa som levt ett helt liv, men ändå har mycket kvar att uppleva.

Det är ju värsta konceptet för den offentliga sektorn. Att plussa på intäkterna med intäkter från en restaurant samtidigt som man ökar livskvaliten för de boende och kan erbjuda allmänheten bra mat till ett schysst pris. När jag blir gammal ska jag ha det som i Schweiz.

IOGTblogg

Sitter tillsammans med Hanna och Robert som ombud på IOGT internationals kongress. Om man slår sig för bröstet och tycker att IOGT-rörelsen ska vara ett demokratiskt föredöme har det gått vissa i den här församlingen förbi. Hittils har vi sett prov på revisorer som själva vill förätta röstningen om revisionsberättelsen, ombud som fräser åt presidiet när ombudet vida överskrider sin tilldelade talartid och många och långa (och faktiskt också svåra att fånga) tilläggsförslag till arbetsplan som inte presenteras skriftligt utan bara muntligt.

Sen påstås det också att "vi unga är framtiden". I den här församlingen står det klart att vi är nutiden och många andra är forntiden.

Hemma/borta

Hur många nätter jag är hemma innan jag sticker iväg igen har blivit ett återkommande tema för bloggen den här sommaren. Sist blev det två. Jag åkte med mina föräldrar till Växjö och mellanlandade där innan jag åkte till Schweiz för att hänga på EGTYFs kongress och vara ombud på IOGT internationals kongress.

Just nu drar Kadri, världens koolaste, den ekonomiska berättelsen för EGTYF och man har fått mer pengar under 2005 än under 2004. Bra! Man har också ökat kontorsytan för att få plats med de fyra volontärer som numera arbetar för den unga europeiska nykterhetsrörelsen.

Boendet är i en klass för sig. Bor man i masslogi sover man i skyddsrum. I 50 cm breda trevåningssängar som står tio st i bredd, utan mellanrum sover man, men ändå ganska gott.

Familjesemester

I helgen var jag och familjen i Riga. Vi hade bokat presidentsviten på ett hotell i utkanten av centrum. Fem rum, tre sovrum, en salong och ett bibliotek till vårt förfogande. Utan att det blev märkbart dyrare än att boka ett trippelrum och ett dubbelrum. Sånt gillade vi.

Det var skönt att komma iväg hela familjen, om än bara över en helg. Jag vet inte hur länge sen vi gjorde det alla fem senast. Jag kunde helt koppla bort allt annat utom att vara just i Riga med min familj. Kan inte minnas att jag tänkte magisterprogram eller UNF på hela resan.

På bilden äter vi middag på en liten restaurang med utsikt över en alla fina kyrkor staden bjöd på. Eller, vi har precis beställt en fördrink. Jag drack en alkoholfri Mojito som var så god att jag tog en till per omgående och tänker inte beställa något annat i den vägen på mycket länge.

Många bäckar små...

Imorrn åker hela familjen till Riga över helgen. Nu under kvällen så har vi satt oss ner och tittat på vad vi ska titta på när vi är där. Vi har kollat upp lite spaställen, shoppingstråk och bra restauranger. Det varlite lurigt att hitta rätt sida att utgå ifrån. Många turistsidor är helt fruktansvärt dåliga. Vi skulle också kolla upp vad man parkerar bäst på flygplatsen. Det gjorde vi, och vad jag kan utläsa av den här bilden så är det gångavstånd till flygplatsen.


Det verkar vara typ 100 meter från vårt hus till flygplatsen. Jämför själv från platsen "you are here" till terminalen.

Det väcker följande fråga, bland annat:
Varför har vi inte märkt att det finns en flygplats i grannträdgården?

MTV-tipset

Mobilisering mot narkotika och MTV har teamat upp och arbeter mot knark under den genomtänkta sloganen "knark är bajs". Det går några kortfilmer på MTV som mobben ligger bakom. De är väl sådär egentligen. Nån är mer rolig är bra och nån är direkt fånig. Hursomhelst roterar de på MTV dagligen. Titta på det! I arbetet med att stärka unga som inte testat knark att fortsätta att inte testa gjorde man också några intervjuer under almedalsveckan. De ska också snurra på kanalen och ge schyssta argument till att inte testa knark. En av de intervjuade är Ordförande Damberg. Så här såg det ut:

Tre nätter

Tre nätter i egen säng blev det den här gången. I söndags var jag trött, i måndags sov jag länge, tog några extra tupplurar och var ändå mer sovande än vaken när jag väl var vaken. I igår var jag pigg och idag är jag rastlös.

Tur att jag ska röra på mig då. Jag kanske är som en haj, står jag still för länge dör jag (Ja, jag vet att det inte är sant). Rullväskan och jag ska åka till Strängnäs och sen därifrån till Riga med familjen. Andra baltiska huvudstaden i år. Jag räknar kallt med att ha besökt dem alla innan vintern börjar.

Tågresan upp ser jag också fram emot. Jag har laddat upp med hela säsong ett av The Office. Oh joy.

Min valsmelodi

Rätt ofta när jag tycker musik är bra är det e-street bandsoxofonsolon, pianoriffande, galopperande soultrummor, clashestetik eller nått annat lajbans. Men ibland duger inte sånt. Det blir liksom stopp i huvudet.

Det är då man inser att det vackra slår det vilda. Titta på det här bara: Monica Z med Bill Evans trio gör Walz for Debbie, på svenska. Bättre än allt annat just idag.

Justerarskiva

Sommarfestivalen började för min del med ett förbundsstyrelsemöte. Vi behandlade några ansökningar, funderade över lite personalfrågor och gick genom och godkände ett verksamhetsuppföljningsdokument. Jag tror att det kan bli bra, men det gäller ju att det används. Sofia Ivarsson valdes till justerare och fick traditionsenligt en skiva med bra musik. Den här gången hade jag valt temat gråtmild och sentimental country. Skivan fick titeln "crying cowboys" och innehåller de här låtarna:

Johnny Paycheck - Apartment #9
The Seldom Scene - Highway of pain
John Starling - Long time gone
Charlie Rich - Feel like going home
Merle Haggard - Sing me back home
Blaze Foley - If I could only fly
Conway Twitty - Hello darlin’
George Jones - A good year for the roses
Hank Williams - With tears in my eyes
Keith Whitley - I’m over you
Randy Travis - On the other hand
Tim McGraw - Just to see you smile
Vern Gosdin - Chisled in stone

pre. fil.mag/pol.mag

jag fick post när jag var på sommarfestivalen. VHS meddelade att jag var antagen till magisterkursen i Statsvetenskap här i Växjö. Kul, men inte så överraskande. Men kul att få det på papper. Så nu har jag tackat ja till min plats och firat med en espresso. Snart ska jag packa upp den stora väskan från helgen, tvätta så att jag kan packa ner allt igen och åka hem till Strängnäs och därifrån åka till Riga över helgen.

Iväg igen

Två nätter hemma. Det fick räcka. Nu styr jag rullväskan i riktning mot Öckerö och IOGT-NTO-rörelsens (och blåbandisternas) alldeles egna sommarfestival! Jag kommer kanske att blogga därifrån, med räkna inte med det. Anton däremot, han kommer att göra det här. Kanske inte så mycket om mig i den bloggen, men väl om vad som händer på festivalen.

Hej igen

Hej. Jag har inte bloggat, jag har gjort annat. Men det ska det bli ändring på nu. Sedan sist har jag knappt varit hemma. Midsommarafton åkte jag iväg och hade tills igår bara sovit hemma en natt.

På att-göra-listan har det stått (okronologiskt)

• Möte med mitt europautskott och mitt utskott för kommunikationsfrågor.
• Midsommarfirande i Europas mitt, Örebro. Hos Mandy, givetvis. Träffade en massa bekantingar. Liza såklart, och ett gäng till. Örebrohelger har jag för sällan! Det var verkligen genomtrevligt.
• Ungdomsstyrelsens årliga revision av medlemsregistret. En helt orimlig arbetsbörda för att få ungdomsstyrelsens grundbidrag och svenska spel-pengarna. För UNFs del rör det sig om 1,2 miljoner, så det är klart att det ska kollas noga. Men det var en alldeles för stor arbetsbörda om man vill ha ett livskraftigt och inte ett liveget ungt föreningsliv. Kommer det att fortsätta vara så här strikt så tror jag att både myndighet och politiker kommer att få en uppretad samling ungdomsförbund på halsen. Eller så var det våra revisorer som var lite väl ambitiösa.
  
• Söndagsmiddag hos familjen.
• Lisebergsbesök
• Almedalsvecka med 3/4 av IOGT-NTO-rörelsens organisationer på plats. Vi försökte lyfta frågan om de sinnessjuka införselkvoterna av alkohol upp på dagordningen inför valet. Nu lyckades vi kanske inte helt med den frågan, men kan nöjt konstatera att låsningen om en skattesänkning inom de båda blocken är så stor att det ser ut att bli en för oss lugn valrörelse. Vi ordnade fyra egna arrangemang, där det mest välbesökta var UNF:s morgonseminarium om EU, alkoholen och valet som lockade till sig förbundsordföringarna från KDU, SSU, MUF och Ung vänster plus ett sextiotal åhörarare. Mycket bra för att börja kl 8 på morgonen! Mer almedalsblogg hittar du hos Helene, Robert, David, Åsa, Erik och den nyblivne bloggaren Micke Lindström. Jag lägger bara till att jag smet ifrån den allmänpolitiska mingelfestivalen till en feministisk festival som låg några hundra meter bort. Egentligen var det nog en del av almedalsaktiviteterna, som en feministisk stadsdel i den stora politikstaden kanske. Jag och Nina såg två framtrådanden av Frida Selander och Montys loco. Båda golvade mig, så jag köpte montys locos platta "man overboard" innan det blev kortfilmsvisning och sömn. Sen cyklade jag och Nina fem mil också. Det var kul, men lite för långt kanske.
• Kort vistelse i Nässjötrakten hos Linda. Vi hade inte träffats sen jag hälsade på henne i Litauen. Vi utflyktade en kväll innan jag åkte vidare till Växjö.