UNF:s anställlda har precis haft personalsamling. Jag hade gärna varit där och lärt känna fler av dem. Men tiden räcker ju inte till till allt som man vill göra. Förbaskat problem det där.

Men problem har ju lösningar. Det jag tänkte göra på samlingen kan ju nån annan göra. Så min utskottskollega Therese höll en verkstad om kommunikationen i UNF. Det verkar hon ha gjort med bravur. Har fått sammanställningen och tittat lite snabbt igenom den.

Det första jag tänkte på är att vi verkar ha otroligt kompetenta anställda. Fick en massa lösningsförslag på hur UNF kan bli ännu bättre än vad det är idag. Vi hade aldrig kunnat tänka ut allt det här i kommunikationsutskottet, om vi så hade haft tredubbla mandatperioder.

Tanken är att flera workshops skall ordnas, med ideella. Jag hoppas mycket på att kunna få genomföra en på sommarfestivalen och en på någon styrelsesamling i höst. Med resultatet från alla de tre kommer en massa klokt att komma fram.

Extra! Extra! Allt ska bort!

Igår simmade jag. Idag säljer jag ut mina muskelfästen till högstbjudande. Stora mängdrabatter!

Liza tränar damage control

Förmodligen var det någon som visslade och Liza hörde talas om det. I ett försök att komma ut med något anseende kvar outar hon att den här bloggen skulle vara skriven av spökskrivare. Källskydd hävdar hon. Det är ett sätt att se på saken. Jag väljer att lägga korten på bordet. Det förtjänar alla de tiotusental som dagligen följer mitt liv här.

Såhäräreva:
Liza och jag har ingått i en bloggkartell där förutsättningarna varit att vi skriver fantasifulla inlägg till varandra och vi måste publicera dessa. Det har inte varit några volymer av inlägg. Faktum är att det rör sig om ett inlägg vardera.

Det inlägg Liza skrev till mig är det här. Att jag skulle ha vunnit 20 000 kronor och köpt allt det där. En vaken läsare skulle ju ha insett att en sån vinst inte räcker till allt det. Och sen var det inte riktigt mitt språk, tycker jag nog. Jag skriver ju väldig sällan med "ni"-budskap exempelvis.

Så därför vill jag be om ursäkt, å Lizas vägnar. Själv tycker jag ju att det är lite pinsamt att föra mina vänner bakom ljuset sådär. Men jag tackar för de fina grattisen jag fick i bloggen, mailen och mobilen.

Som plåster på såren vill jag därför utlysa en tävling! En sperolott utgår till den person som först identiferar det inlägg jag skrev till Liza och mailar rubrik eller direktlänk till mig.

Jetlaggad

Igår var jag mötesordförande för det anrika UNFdistriktet Älvsborgs årsmöte. Även fast det är lite mycket nu är det himla kul att komma ut och möta medlemmar i organisationen. Med det nya faddersystemet finns det många fördelar, men även nackdelar. Brevlådan överfylls inte med erbjudanden om att komma ut och föreläsa direkt. Så jag antar att fältutskottet gör ett bra jobb och jag hoppas att de tänker på sig själva också, i allt flängande.

Hursomhelst. Det var kul att vara mötesledare, tror till och med att jag klarade det pedagogiska mästarprovet att förklara och genomföra en kontrapropositionsvotering på ett begripligt sätt.

Idag är jag lite jetlaggad. Iofs åkte jag öst/väst, men det har inte så mycket med det att göra som det har med sommartidsinförandet. Det gick inte att åka från Borås till Växjö i rimlig tid, så jag åkte till Göteborg och sov hos N. Efter att ha resonerat oss fram om att det nog var somamrtidsdags räknade vi ut när vi skulle vakna för att jag skulle kunna vara på centralen för att vara i rätt tid till tåget. Minutmässigt gjorde vi helt rätt. Men tyvärr överkompenserade vi i huvudräkningen, så jag var på stationen en dryg timme innan tåget. Och det tog nog närmre en halvtimme innan jag insåg att det var stationens klockor som var mest att lita på, inte mitt huvud i kombination med min klocka.

Så jag är lite off. Klockan har ju varit så olika vid samma tillfälle idag. Tur att jag fick scones då. Det gjorde dagen!

Yes sir, i can bloggie

Nu har jag precis tryckt på new postknappen, så det är väl bäst att jag skriver nått.

Kom hem från Bryssel igår. En bra resa. Kläder är ju värdo att köpa utomlands, det är mycket snyggare grejer hemma, så jag var nöjd med att schemat innehöll väldigt sammanhållen fritid. Och när den gjorde det hängde jag ändå på vårt kontor.

Hursomhelst. Jag kan bjuda på några highlights från sejouren.

Det första mötet var med Kommissionär Kyprianos rådgivare i alkoholfrågor. Hon fascinerades över den svenska alkoholpolitiken och hade svårt att se att man kan bygga en väv av åtgärder. Menmen, hon tog säkert en hel del med sig därifrån. Roligast var när hon fick se en bild över hur mycket man får ta in till Sverige. Först trodde hon att vi hade ett undantag som innebar en STÖRRE kvot än resterande EU. När vi förklarade att så inte var fallet blev hon än mer förvånad. "It´s like a small shop". Jotack liksom. Ta med dig det och snacka med skattekommissionären så ska vi kunna få nån ordning på politiken. Lite jobbigare var det att hon menade att man inte har några alkoholskador i sydeuropa, det har vi ju bara häruppe. Jotack. Letar man så hittar man, även där. Hann inte med att baxa ut den bjälken.

Sen var det mer softish möten med vänner. Svenska parlamentarikern Anna Hedh, Eurocare, nått barnorganisationsparaply och lite mer. Inte lika slipstvångigt, tyvärr. Trivdes bra i kavaj.

På sista lunchen köpte jag ett halvkilo finpraliner. Det är ju en sån som jag värd. Tycker du inte? Det tyckte tydligen inte jag heller, eftersom jag lyckades glömma kvar lådan på flyget från Bryssel. Och klädväskan på flygbussen. Ett kolli är återfunnet, så jag får vänta med pralinerna till nästa resa.

Up and at them

Mycket bra dag hemma. Sov till halv nio och pluggade klart veckans statistik fram till tretiden så jag hann blåsa ner på stan emd Emil och kolla jeans och hämta pass. Eftersom vi var lediga tog vi en större sväng och hamnde på ett klassiskt konditori och köpte kakor. När man är van vid espressoställen var det här så billigt att jag gick bonkers i kaklådan och fick med mig två praliner, en kolatartlett och nått stort chokladbollsrulligt. Dit måste jag ta med Mandy nästa gång jag ska ge henne diabetes.

Nåväl. Växjölyckan var kort. Ska lägga mig nu och sova nån timme innan jag åker till Bryssel imorrn bittida. Åter torsdag kväll, kanske bloggar därbortifrån, men pantsätt inte byxorna på det.

Styrelsemöte

Styrelsemöte i Jokkmokk i helgen. Därav avsaknad av blogg. Istället var jag med om att ta en massa bra beslut! UNF ska söka EGTYF-kongressen 2008. Det är jag så innerligt glad över! Om EGTYF-kongressen vill ge oss det uppdraget så är jag övertygad om att det kommer att betyda att banden mellan UNF och vårt europaparaply knyts än hårdare. Min enda farhåga jag har är att det blir ett UNF-ting med lite internationellt inslag och inte en EGTYF-kongress med massa svenskar. Men det är något som jag tror att de eventuella arrangörerna kommer att fundera mycket över och lösa på ett bra sätt!

Vi hade tid för både diskussion och fritidsaktiviteter med junis förbundsstyrelse. Bland annat åkte vi skoter och vi köttisar åt rensmalben, något som tydligen skulle vara den bästa delen att äta på en ren. Är det så så ska jag nog hålla mig borta från ren hädanefter.

Justerarskivorna fortsatte delas ut. Den här skivan fick Marie för det ansvarsfulla justeraruppdraget. Det är en ren vårsiva, som inleds med en en kortislåt med fågelkvitter. Behövs såhär i utdragna senvintertider. Notera bredden! Sextiotalssoul, indieskrammel, och Ella Fitzgerald, alla med texter om och/eller en påtaglig vårkänsla.

The Elected - Clouds Parting (8:14 a.m) '
Jens Lekman – Julie
The Marvelettes - Please mr. postman
Laakso - This spring
The Go-Betweens - Surfing magazines
The Magic Numbers - Love me like you
The Beatles - Here comes the sun
Ella Fitzgerald - I’m beginning to see the light
Bruce Springsteen - Thunder road
The Polyphonic Spree - Section 12 (hold me now)
The Essex Green - Lazy may
Jonathan Richman - Springtime in New York
Rufus Wainwright - 14th Street
The Velvet Underground - Beginning to see the light

Peter fick också en skiva för sitt justerarskap för februraritelefonmötet, men den är inte lika genomarbetad från min sida som den här. Han fick första halvan av Lokkos northern/modern soulsamling.

Stackars Jensa

Jens Spendrup chattade på ungt val idag. Tyvärr missade jag tillfället att ställa en fråga till honom. De flesta av frågorna rörde företagande och entreprenörsskap, och inte så mycket om spritkapitalismen

fuzzyEskimo säger: Anser du att Spendrups har ett ansvar för folkhälsan? Alkoholism är som bekant ett stort problem i Sverige, och Spendrups säljer ju alkoholhaltiga drycker.
Jens Spendrup säger: Alla som säljer en produkt har ett ansvar. Men ansvaret sträcker sig inte hur långt som helst. Missbruk av mina produkter är inte bra. För mycket alkohol är inte bra och inte heller för mycket läsk. Till och med för mycket vatten lär vara farligt om man inte är simkunnig.

Men kan ju lätt säga att Jensa inte riktigt har koll på hur marknaden för hans produkter ser ut. Vilka effekterna blir. Förhoppningsvis har han minst en bra marknadsanalytiker till det, men det verkar inte behöva rapportera till chefen.

Istället får Jens ett tips av mig. Helt gratis! Jag är ju för härlig!

Så här är det va: Trots allt du läser om att socker är farligt, att vi blir allt fetare och allt det är läsken som är stor bov i dramat så borde ju du som högerröstande (antar jag) helt klart hålla med om att det är individens ansvar. Vill man dricka sockrad Spendrupsläsk och gå upp i vikt så är det ditt val. Man kan välja att dricka annat om man inte vill riskera att gå upp i vikt. Det skadar liksom ingen annan än den som dricker.

Men med den öl du tillverkar är det lite annorlunda. Där drabbar ju en stor del av skadorna de som inte dricker din öl. De kan inte påverka om huruvida de ska bli drabbade eller inte. Skadorna drabbar många andra än de som dricker.

Jag, och många med mig har ju sagt det till dig i åratal, men du verkar lyssna lika mycket på oss som dina marknadsanalytiker. Visst kan du hävda att det är individens eget ansvar att inte skada någon annan. Men kom igen, knyter det sig ändå inte lite i magen när du tänker på att ju mer öl du säljer desto fler barn växer upp i missbrukarhem, fler blir ihjälkörda av rattfyllerister och akuterna fylls med misshandlade.

Att du slutligen väljer att jämföra det med att personer som inte kan simma drunknar är så djupt respektlöst att jag inte finner ord.

Det här då!

Det är inte ofta jag har tur. Alltid är det något som är emot mig eller går fel. Men idag vände det. Jag har fortfarande inte fattat.

Jag tog en sväng in på Pressbyrån för att köpa en latte, ställde mig i kön för att betala och får en plötslig ingivelse. – En trisslott också, hör jag mig själv säga till tjejen i kassan (jag som aldrig köper lotter). Tar min mugg och min lott och går ut. Sätter mig på en bänk och skrapar. 100. 50. 50. 10 000. 100 000. 10 000. 25. 100. 10 000. Skrapar ”X gånger vinsten-rutan”. X2.

20 000! Det var som i reklamen. Ni vet: plötsligt händer det!
Det här har jag köpt:

Sju par jeans (jag kommer blogga mer om märkena senare)
En ny Brysselkostym
17 cd-skivor från CDON (jag kommer att blogga mer om det senare)
En skäggtrimmer
En ny espressomaskin
En matservis

Dessutom lovar jag här och nu att bjuda alla mina vänner på fika. Välkomna när ni vill!

Fredag

Det känns som fredag. Jobbade klart med statistikuppgiften som ska redovisas imorrn eftermiddag. Känns precis på fredagarna kännas när jag gick gymnasiet. Den där känslan av att man har en massa tid att göra vad man vill med, och sova hur länge som helst. En sovmorgon som ska läggas på att styra upp mina ouppstyrda resor.

Firade med att lägga en cdon med Emil. Blev det här:

Talcum Soul - 26 Northern Soul Greats
Townes Van Zandt - Legend
Miles Davis - Birth Of The Cool
Bob Dylan - John Wesley Harding
Buzzcocks - Singles Going Steady
Willie Nelson - Red Headed Stranger

Emil köpte northern soulsamlingen och Willie Nelson och ökade på sitt dubreaggeförråd med en Andy Horaceplatta.

What´s that spell?

Idag har jag ljugit för en pingstpastor. Hamnar jag i helvetet nu?

Även fast det bara var en vit lögn.

Long lost resblogg

Det har visst varit skiftbyte i min resmonsterfabrik. Från att det det småtroll i mina resor har jag kommit hyffsat i tid i ett halvår nu. Lite scary faktiskt. Läge för en ackumulerad flygkrash? Fast det tror jag inte, jag har helt enkelt blivit för bra på att parera resstrulet att jag får strul på annat håll istället. Kolla här bara.

• Jag ska till Jokkmokk på FS-möte. Tobias bokade biljett från Arlanda och jag får fixa resan dit själv. Det enda flyget som går kommer fram 25 min innan luleåplanet går. på SAS vill de inte garantera att mitt bagage hänger med hela vägen. Och jag kan inte ta tåg upp.
  
• Jag ska till Bryssel med IOGT-NTO. Flyget går från Bromma, jag kan flyga från Växjö direkt till Bromma och det funkar på utresan. Men på vägen hem hinner jag inte med sista planet hem. Inte heller går det några tåg då. Så jag måste ta mig till Arlanda på en timme för att hinna med. Och det hinner man inte med kollektivtrafik.
  
• Jag ska till Vilnius och hälsa på Linda. Hittar billig biljett med Ryanair, men lyckas med konststycket i anslutningsresorna att 1.) Boka utresa på fel dag. 2.) Boka hemresa trots att jag kanske inte ska hem. 3.) Boka biljetterna som Just nu. Om jag skulle boka av dem får jag totalt en femtiolapp tillbaka.

Nörden är en man

Succékonceptet ”ett gäng älskvärda nördar spelar stor lagsport under övervakning av trevlig ex-tränare” har börjat igen. Jag gillade verkligen FCZ när det gick och ZTV tar det vidare och gör en hockeyvariant i HCZ. Det omvända konceptet är svårgenomförbart, ett gäng ölskrålande sportfånar som ska doktorera i teknisk fysik skulle bli ohyggligt tråkig tv.

Konceptet är genialt. Peaken för mobbsåpor har helt klart varit och det är läge för Den Schyssta Såpan samtidigt som nörden har fått jätterevanch och blivit masskultur. Det är inte de extraverta hatt, blås och brynjahellströmmarna eller övertattade dregenkopierna som bildar band och blir sönderkramade i indieforor längre. Det är istället hemmapulande poptecnoproducenter från Köln och glasögonprydda och genomsnälla band som Death cab for cutie och The magic numbers som lyckas göra kent och sälja på både indiebutiker och bensinmackar. The OC, fullt av nördar, är nya bevvan. Den forne ikonen för missförstådda gymnasiepoeter, Morrissey låg etta på trackslistan förra året.

Det är nördens tid nu.

Kul, men förmodligen blir det en mycket smärtsam backlash om nått år. Men nu ska det göra pengar på tejpade glasögon och jag ska ha roligt i soffan.

En sak är dock förbaskat tråkigt. Nörden är en man. När livsstilen ”nörd” ska paketeras och säljas är det alltid en kille. Där har du hela uppsättningen; specialintresse, udda klädval, introvert eller mesglad, relationssvårigheter och kanske dålig hållning. Det är i de vattnen man hittar ZTV:s HCZ-killar. Nörden är ett manligt revir.

En tjej kan aldrig vara nörd. Frågan är om det ens finns ett begrepp som heter kvinnlig nörd. En tjej har på sin höjd ett specialintresse. Hästjej heter det, inte hästnörd. Och kvinnlig rollspelare, kvinnlig skivsamlare, och allt annat med feminint prefix. (Off topic: En gång för länge sen var jag tillsammans med en basist som spelade i ett band som hade fått genrebeteckningen tjejrock i aftonbladet. Hon hade skivrecensionen, dekorerad med döskallar, inramad).

Det är i det här avseendet inte den minsta skillnad mellan nördar och resten av världen. Inte heller här kan kvinnan vara något annat än könet först och egenskapen/intresset tvåa. Det är synd, nördarnas revansch hade en större potential än bytet av popkulturella symboler.

Sådär. Bilder och resblogg klar! Nu väntar reguljärbloggande. Imorrn kan du läsa om nördar här.

Ukraina del fyra.

Dag sju
Sista heldagen i Ukraina. Förlöpte ganska mycket som dag sex. Träffade samma människor och gjorde samma saker. Åt, fikade och tittade på skivor. Väldigt skönt, vi hade träffat så mycket människor och haft så intressanta samtal att vi var lite mätta på det. Dock höll samtalet lite högre intellektuell nivå den här dagen. Vi spårade upp ett privat rum i en liten snabbrestaurant och pratade om livet och politiken med hela vårt Lvivgäng. Så småningom sjöng vi svensk prepop och fick ukrainsk dito tillbaka. Vi bjöd på gulligullan och andra godingar och de sjöng något dito. Mycket skratt!

Därefter delade vi på oss och några gick för att fortsätta lösningen på världsproblemen på ett café och jag och några till gick promenad på stan ett par timmar innan vi anslöt till caféet för att komma med våra nycklar till lösningen. Och vilket ställe! En övermäkta meny och wieninredning. Helt klart det bästa ställe jag varit på. Paul provocerade nog hela caféet med sina för tillfället antagna åsikter om Ukrainas historia.

Ytterligare en promenad senare skildes vi från våra Lvivvänner och åkte till nattåget till Kiev.

Dag åtta
Jag sover inte på nattåg. Men jag var på bättre humör än vid förra resan så det fick funka. Vi kom tillbaka till vårt gamla hotell där vi fått oss ett rum att äta, duscha och sova en skvätt i som kompensation för att några i gänget får sista nattsömnen där förstörd av grannars aktiviteter. Det tackade jag och Johanna så mycket för och lade beslag på sängarna och sov en timme innan vi gav oss ut på stan för att bränna våra sista hryvnias och kopeks. Det gick inte så bra så vi behöll dem till senare.

Väl på flygplatsen gick det bra att komma ut ur landet, trots konditionen på våra pass. Taxfreeshoppade och lärde mig att jag aldrig lär mig om att priserna på varor är högre utan skatt än med.

Flygresan gick bra. Sov, läste nästan ut boken och fick en fantastiskt illasmakande flugmåltid bestående av pasta, majonnäs och stora skivor av något som såg ut som kokt, benvit falukorv. Hungrig och dum åt jag det.

Passkontrollen på Arlanda gick inget vidare. Men jag kom in i landet utan att behöva söka asyl. Alltid nått.