UNF:s anställlda har precis haft personalsamling. Jag hade gärna varit där och lärt känna fler av dem. Men tiden räcker ju inte till till allt som man vill göra. Förbaskat problem det där.

Men problem har ju lösningar. Det jag tänkte göra på samlingen kan ju nån annan göra. Så min utskottskollega Therese höll en verkstad om kommunikationen i UNF. Det verkar hon ha gjort med bravur. Har fått sammanställningen och tittat lite snabbt igenom den.

Det första jag tänkte på är att vi verkar ha otroligt kompetenta anställda. Fick en massa lösningsförslag på hur UNF kan bli ännu bättre än vad det är idag. Vi hade aldrig kunnat tänka ut allt det här i kommunikationsutskottet, om vi så hade haft tredubbla mandatperioder.

Tanken är att flera workshops skall ordnas, med ideella. Jag hoppas mycket på att kunna få genomföra en på sommarfestivalen och en på någon styrelsesamling i höst. Med resultatet från alla de tre kommer en massa klokt att komma fram.

Extra! Extra! Allt ska bort!

Igår simmade jag. Idag säljer jag ut mina muskelfästen till högstbjudande. Stora mängdrabatter!

Liza tränar damage control

Förmodligen var det någon som visslade och Liza hörde talas om det. I ett försök att komma ut med något anseende kvar outar hon att den här bloggen skulle vara skriven av spökskrivare. Källskydd hävdar hon. Det är ett sätt att se på saken. Jag väljer att lägga korten på bordet. Det förtjänar alla de tiotusental som dagligen följer mitt liv här.

Såhäräreva:
Liza och jag har ingått i en bloggkartell där förutsättningarna varit att vi skriver fantasifulla inlägg till varandra och vi måste publicera dessa. Det har inte varit några volymer av inlägg. Faktum är att det rör sig om ett inlägg vardera.

Det inlägg Liza skrev till mig är det här. Att jag skulle ha vunnit 20 000 kronor och köpt allt det där. En vaken läsare skulle ju ha insett att en sån vinst inte räcker till allt det. Och sen var det inte riktigt mitt språk, tycker jag nog. Jag skriver ju väldig sällan med "ni"-budskap exempelvis.

Så därför vill jag be om ursäkt, å Lizas vägnar. Själv tycker jag ju att det är lite pinsamt att föra mina vänner bakom ljuset sådär. Men jag tackar för de fina grattisen jag fick i bloggen, mailen och mobilen.

Som plåster på såren vill jag därför utlysa en tävling! En sperolott utgår till den person som först identiferar det inlägg jag skrev till Liza och mailar rubrik eller direktlänk till mig.

Jetlaggad

Igår var jag mötesordförande för det anrika UNFdistriktet Älvsborgs årsmöte. Även fast det är lite mycket nu är det himla kul att komma ut och möta medlemmar i organisationen. Med det nya faddersystemet finns det många fördelar, men även nackdelar. Brevlådan överfylls inte med erbjudanden om att komma ut och föreläsa direkt. Så jag antar att fältutskottet gör ett bra jobb och jag hoppas att de tänker på sig själva också, i allt flängande.

Hursomhelst. Det var kul att vara mötesledare, tror till och med att jag klarade det pedagogiska mästarprovet att förklara och genomföra en kontrapropositionsvotering på ett begripligt sätt.

Idag är jag lite jetlaggad. Iofs åkte jag öst/väst, men det har inte så mycket med det att göra som det har med sommartidsinförandet. Det gick inte att åka från Borås till Växjö i rimlig tid, så jag åkte till Göteborg och sov hos N. Efter att ha resonerat oss fram om att det nog var somamrtidsdags räknade vi ut när vi skulle vakna för att jag skulle kunna vara på centralen för att vara i rätt tid till tåget. Minutmässigt gjorde vi helt rätt. Men tyvärr överkompenserade vi i huvudräkningen, så jag var på stationen en dryg timme innan tåget. Och det tog nog närmre en halvtimme innan jag insåg att det var stationens klockor som var mest att lita på, inte mitt huvud i kombination med min klocka.

Så jag är lite off. Klockan har ju varit så olika vid samma tillfälle idag. Tur att jag fick scones då. Det gjorde dagen!

Yes sir, i can bloggie

Nu har jag precis tryckt på new postknappen, så det är väl bäst att jag skriver nått.

Kom hem från Bryssel igår. En bra resa. Kläder är ju värdo att köpa utomlands, det är mycket snyggare grejer hemma, så jag var nöjd med att schemat innehöll väldigt sammanhållen fritid. Och när den gjorde det hängde jag ändå på vårt kontor.

Hursomhelst. Jag kan bjuda på några highlights från sejouren.

Det första mötet var med Kommissionär Kyprianos rådgivare i alkoholfrågor. Hon fascinerades över den svenska alkoholpolitiken och hade svårt att se att man kan bygga en väv av åtgärder. Menmen, hon tog säkert en hel del med sig därifrån. Roligast var när hon fick se en bild över hur mycket man får ta in till Sverige. Först trodde hon att vi hade ett undantag som innebar en STÖRRE kvot än resterande EU. När vi förklarade att så inte var fallet blev hon än mer förvånad. "It´s like a small shop". Jotack liksom. Ta med dig det och snacka med skattekommissionären så ska vi kunna få nån ordning på politiken. Lite jobbigare var det att hon menade att man inte har några alkoholskador i sydeuropa, det har vi ju bara häruppe. Jotack. Letar man så hittar man, även där. Hann inte med att baxa ut den bjälken.

Sen var det mer softish möten med vänner. Svenska parlamentarikern Anna Hedh, Eurocare, nått barnorganisationsparaply och lite mer. Inte lika slipstvångigt, tyvärr. Trivdes bra i kavaj.

På sista lunchen köpte jag ett halvkilo finpraliner. Det är ju en sån som jag värd. Tycker du inte? Det tyckte tydligen inte jag heller, eftersom jag lyckades glömma kvar lådan på flyget från Bryssel. Och klädväskan på flygbussen. Ett kolli är återfunnet, så jag får vänta med pralinerna till nästa resa.

Up and at them

Mycket bra dag hemma. Sov till halv nio och pluggade klart veckans statistik fram till tretiden så jag hann blåsa ner på stan emd Emil och kolla jeans och hämta pass. Eftersom vi var lediga tog vi en större sväng och hamnde på ett klassiskt konditori och köpte kakor. När man är van vid espressoställen var det här så billigt att jag gick bonkers i kaklådan och fick med mig två praliner, en kolatartlett och nått stort chokladbollsrulligt. Dit måste jag ta med Mandy nästa gång jag ska ge henne diabetes.

Nåväl. Växjölyckan var kort. Ska lägga mig nu och sova nån timme innan jag åker till Bryssel imorrn bittida. Åter torsdag kväll, kanske bloggar därbortifrån, men pantsätt inte byxorna på det.

Styrelsemöte

Styrelsemöte i Jokkmokk i helgen. Därav avsaknad av blogg. Istället var jag med om att ta en massa bra beslut! UNF ska söka EGTYF-kongressen 2008. Det är jag så innerligt glad över! Om EGTYF-kongressen vill ge oss det uppdraget så är jag övertygad om att det kommer att betyda att banden mellan UNF och vårt europaparaply knyts än hårdare. Min enda farhåga jag har är att det blir ett UNF-ting med lite internationellt inslag och inte en EGTYF-kongress med massa svenskar. Men det är något som jag tror att de eventuella arrangörerna kommer att fundera mycket över och lösa på ett bra sätt!

Vi hade tid för både diskussion och fritidsaktiviteter med junis förbundsstyrelse. Bland annat åkte vi skoter och vi köttisar åt rensmalben, något som tydligen skulle vara den bästa delen att äta på en ren. Är det så så ska jag nog hålla mig borta från ren hädanefter.

Justerarskivorna fortsatte delas ut. Den här skivan fick Marie för det ansvarsfulla justeraruppdraget. Det är en ren vårsiva, som inleds med en en kortislåt med fågelkvitter. Behövs såhär i utdragna senvintertider. Notera bredden! Sextiotalssoul, indieskrammel, och Ella Fitzgerald, alla med texter om och/eller en påtaglig vårkänsla.

The Elected - Clouds Parting (8:14 a.m) '
Jens Lekman – Julie
The Marvelettes - Please mr. postman
Laakso - This spring
The Go-Betweens - Surfing magazines
The Magic Numbers - Love me like you
The Beatles - Here comes the sun
Ella Fitzgerald - I’m beginning to see the light
Bruce Springsteen - Thunder road
The Polyphonic Spree - Section 12 (hold me now)
The Essex Green - Lazy may
Jonathan Richman - Springtime in New York
Rufus Wainwright - 14th Street
The Velvet Underground - Beginning to see the light

Peter fick också en skiva för sitt justerarskap för februraritelefonmötet, men den är inte lika genomarbetad från min sida som den här. Han fick första halvan av Lokkos northern/modern soulsamling.

Stackars Jensa

Jens Spendrup chattade på ungt val idag. Tyvärr missade jag tillfället att ställa en fråga till honom. De flesta av frågorna rörde företagande och entreprenörsskap, och inte så mycket om spritkapitalismen

fuzzyEskimo säger: Anser du att Spendrups har ett ansvar för folkhälsan? Alkoholism är som bekant ett stort problem i Sverige, och Spendrups säljer ju alkoholhaltiga drycker.
Jens Spendrup säger: Alla som säljer en produkt har ett ansvar. Men ansvaret sträcker sig inte hur långt som helst. Missbruk av mina produkter är inte bra. För mycket alkohol är inte bra och inte heller för mycket läsk. Till och med för mycket vatten lär vara farligt om man inte är simkunnig.

Men kan ju lätt säga att Jensa inte riktigt har koll på hur marknaden för hans produkter ser ut. Vilka effekterna blir. Förhoppningsvis har han minst en bra marknadsanalytiker till det, men det verkar inte behöva rapportera till chefen.

Istället får Jens ett tips av mig. Helt gratis! Jag är ju för härlig!

Så här är det va: Trots allt du läser om att socker är farligt, att vi blir allt fetare och allt det är läsken som är stor bov i dramat så borde ju du som högerröstande (antar jag) helt klart hålla med om att det är individens ansvar. Vill man dricka sockrad Spendrupsläsk och gå upp i vikt så är det ditt val. Man kan välja att dricka annat om man inte vill riskera att gå upp i vikt. Det skadar liksom ingen annan än den som dricker.

Men med den öl du tillverkar är det lite annorlunda. Där drabbar ju en stor del av skadorna de som inte dricker din öl. De kan inte påverka om huruvida de ska bli drabbade eller inte. Skadorna drabbar många andra än de som dricker.

Jag, och många med mig har ju sagt det till dig i åratal, men du verkar lyssna lika mycket på oss som dina marknadsanalytiker. Visst kan du hävda att det är individens eget ansvar att inte skada någon annan. Men kom igen, knyter det sig ändå inte lite i magen när du tänker på att ju mer öl du säljer desto fler barn växer upp i missbrukarhem, fler blir ihjälkörda av rattfyllerister och akuterna fylls med misshandlade.

Att du slutligen väljer att jämföra det med att personer som inte kan simma drunknar är så djupt respektlöst att jag inte finner ord.

Det här då!

Det är inte ofta jag har tur. Alltid är det något som är emot mig eller går fel. Men idag vände det. Jag har fortfarande inte fattat.

Jag tog en sväng in på Pressbyrån för att köpa en latte, ställde mig i kön för att betala och får en plötslig ingivelse. – En trisslott också, hör jag mig själv säga till tjejen i kassan (jag som aldrig köper lotter). Tar min mugg och min lott och går ut. Sätter mig på en bänk och skrapar. 100. 50. 50. 10 000. 100 000. 10 000. 25. 100. 10 000. Skrapar ”X gånger vinsten-rutan”. X2.

20 000! Det var som i reklamen. Ni vet: plötsligt händer det!
Det här har jag köpt:

Sju par jeans (jag kommer blogga mer om märkena senare)
En ny Brysselkostym
17 cd-skivor från CDON (jag kommer att blogga mer om det senare)
En skäggtrimmer
En ny espressomaskin
En matservis

Dessutom lovar jag här och nu att bjuda alla mina vänner på fika. Välkomna när ni vill!

Fredag

Det känns som fredag. Jobbade klart med statistikuppgiften som ska redovisas imorrn eftermiddag. Känns precis på fredagarna kännas när jag gick gymnasiet. Den där känslan av att man har en massa tid att göra vad man vill med, och sova hur länge som helst. En sovmorgon som ska läggas på att styra upp mina ouppstyrda resor.

Firade med att lägga en cdon med Emil. Blev det här:

Talcum Soul - 26 Northern Soul Greats
Townes Van Zandt - Legend
Miles Davis - Birth Of The Cool
Bob Dylan - John Wesley Harding
Buzzcocks - Singles Going Steady
Willie Nelson - Red Headed Stranger

Emil köpte northern soulsamlingen och Willie Nelson och ökade på sitt dubreaggeförråd med en Andy Horaceplatta.

What´s that spell?

Idag har jag ljugit för en pingstpastor. Hamnar jag i helvetet nu?

Även fast det bara var en vit lögn.

Long lost resblogg

Det har visst varit skiftbyte i min resmonsterfabrik. Från att det det småtroll i mina resor har jag kommit hyffsat i tid i ett halvår nu. Lite scary faktiskt. Läge för en ackumulerad flygkrash? Fast det tror jag inte, jag har helt enkelt blivit för bra på att parera resstrulet att jag får strul på annat håll istället. Kolla här bara.

• Jag ska till Jokkmokk på FS-möte. Tobias bokade biljett från Arlanda och jag får fixa resan dit själv. Det enda flyget som går kommer fram 25 min innan luleåplanet går. på SAS vill de inte garantera att mitt bagage hänger med hela vägen. Och jag kan inte ta tåg upp.
  
• Jag ska till Bryssel med IOGT-NTO. Flyget går från Bromma, jag kan flyga från Växjö direkt till Bromma och det funkar på utresan. Men på vägen hem hinner jag inte med sista planet hem. Inte heller går det några tåg då. Så jag måste ta mig till Arlanda på en timme för att hinna med. Och det hinner man inte med kollektivtrafik.
  
• Jag ska till Vilnius och hälsa på Linda. Hittar billig biljett med Ryanair, men lyckas med konststycket i anslutningsresorna att 1.) Boka utresa på fel dag. 2.) Boka hemresa trots att jag kanske inte ska hem. 3.) Boka biljetterna som Just nu. Om jag skulle boka av dem får jag totalt en femtiolapp tillbaka.

Nörden är en man

Succékonceptet ”ett gäng älskvärda nördar spelar stor lagsport under övervakning av trevlig ex-tränare” har börjat igen. Jag gillade verkligen FCZ när det gick och ZTV tar det vidare och gör en hockeyvariant i HCZ. Det omvända konceptet är svårgenomförbart, ett gäng ölskrålande sportfånar som ska doktorera i teknisk fysik skulle bli ohyggligt tråkig tv.

Konceptet är genialt. Peaken för mobbsåpor har helt klart varit och det är läge för Den Schyssta Såpan samtidigt som nörden har fått jätterevanch och blivit masskultur. Det är inte de extraverta hatt, blås och brynjahellströmmarna eller övertattade dregenkopierna som bildar band och blir sönderkramade i indieforor längre. Det är istället hemmapulande poptecnoproducenter från Köln och glasögonprydda och genomsnälla band som Death cab for cutie och The magic numbers som lyckas göra kent och sälja på både indiebutiker och bensinmackar. The OC, fullt av nördar, är nya bevvan. Den forne ikonen för missförstådda gymnasiepoeter, Morrissey låg etta på trackslistan förra året.

Det är nördens tid nu.

Kul, men förmodligen blir det en mycket smärtsam backlash om nått år. Men nu ska det göra pengar på tejpade glasögon och jag ska ha roligt i soffan.

En sak är dock förbaskat tråkigt. Nörden är en man. När livsstilen ”nörd” ska paketeras och säljas är det alltid en kille. Där har du hela uppsättningen; specialintresse, udda klädval, introvert eller mesglad, relationssvårigheter och kanske dålig hållning. Det är i de vattnen man hittar ZTV:s HCZ-killar. Nörden är ett manligt revir.

En tjej kan aldrig vara nörd. Frågan är om det ens finns ett begrepp som heter kvinnlig nörd. En tjej har på sin höjd ett specialintresse. Hästjej heter det, inte hästnörd. Och kvinnlig rollspelare, kvinnlig skivsamlare, och allt annat med feminint prefix. (Off topic: En gång för länge sen var jag tillsammans med en basist som spelade i ett band som hade fått genrebeteckningen tjejrock i aftonbladet. Hon hade skivrecensionen, dekorerad med döskallar, inramad).

Det är i det här avseendet inte den minsta skillnad mellan nördar och resten av världen. Inte heller här kan kvinnan vara något annat än könet först och egenskapen/intresset tvåa. Det är synd, nördarnas revansch hade en större potential än bytet av popkulturella symboler.

Sådär. Bilder och resblogg klar! Nu väntar reguljärbloggande. Imorrn kan du läsa om nördar här.

Ukraina del fyra.

Dag sju
Sista heldagen i Ukraina. Förlöpte ganska mycket som dag sex. Träffade samma människor och gjorde samma saker. Åt, fikade och tittade på skivor. Väldigt skönt, vi hade träffat så mycket människor och haft så intressanta samtal att vi var lite mätta på det. Dock höll samtalet lite högre intellektuell nivå den här dagen. Vi spårade upp ett privat rum i en liten snabbrestaurant och pratade om livet och politiken med hela vårt Lvivgäng. Så småningom sjöng vi svensk prepop och fick ukrainsk dito tillbaka. Vi bjöd på gulligullan och andra godingar och de sjöng något dito. Mycket skratt!

Därefter delade vi på oss och några gick för att fortsätta lösningen på världsproblemen på ett café och jag och några till gick promenad på stan ett par timmar innan vi anslöt till caféet för att komma med våra nycklar till lösningen. Och vilket ställe! En övermäkta meny och wieninredning. Helt klart det bästa ställe jag varit på. Paul provocerade nog hela caféet med sina för tillfället antagna åsikter om Ukrainas historia.

Ytterligare en promenad senare skildes vi från våra Lvivvänner och åkte till nattåget till Kiev.

Dag åtta
Jag sover inte på nattåg. Men jag var på bättre humör än vid förra resan så det fick funka. Vi kom tillbaka till vårt gamla hotell där vi fått oss ett rum att äta, duscha och sova en skvätt i som kompensation för att några i gänget får sista nattsömnen där förstörd av grannars aktiviteter. Det tackade jag och Johanna så mycket för och lade beslag på sängarna och sov en timme innan vi gav oss ut på stan för att bränna våra sista hryvnias och kopeks. Det gick inte så bra så vi behöll dem till senare.

Väl på flygplatsen gick det bra att komma ut ur landet, trots konditionen på våra pass. Taxfreeshoppade och lärde mig att jag aldrig lär mig om att priserna på varor är högre utan skatt än med.

Flygresan gick bra. Sov, läste nästan ut boken och fick en fantastiskt illasmakande flugmåltid bestående av pasta, majonnäs och stora skivor av något som såg ut som kokt, benvit falukorv. Hungrig och dum åt jag det.

Passkontrollen på Arlanda gick inget vidare. Men jag kom in i landet utan att behöva söka asyl. Alltid nått.

Bilder

Bilder till dagens blogginlägg

Ukraina del tre.

Dag fem
Först tog vi oss gemensamt till en minnesplats för ett tyskt koncentrationsläger och en massaker. 34 000 människor avrättades i en grop under två dagar. Ett fridfullt monument.

Sen tog vi oss passande nog till en judisk restaurant och åt oss mätta och belåtna för väldigt lite pengar. Sen träffade vi ytterligare denna fantastiska Valyia som tog oss till ett möte med en Ekolog som tog emot oss i en helt omöblerad lägenhet och vi kunde prata om utvecklingen på miljöpolitiken. Han var inte särskilt hoppfull, men en imponerande kämpande man.

Därefter hade vi ”fri lek”. Ägnades åt att spana in frihetstorget och lite shopping. Spanade länge och väl in ett par Converse för 300 kr. Bestämde mig för att inte köpa dem. Jag har alldeles för mycket i det gemet, så det fick vara. Ett par chelseaboots blev det iaf. Sprang på Lenin en gång till. Den här gången vakade han barskt över tunnelbanestationen Teterplatsen (eller nått ditåt). Av någon anledning hade vi missuppfattat tiden och kom närmre en timme sena till nästa fasta punkt. Pinsamt är inte ens ett mellannamn.

Sen fika med Valyia igen. Ytterligare ett fantastiskt café och intressanta samtal. Jag och Johanna paxade henne lite ytterligare och hon tog oss på en privat tur runt stan för att se Tjernobylmuseet (som var en besvikelse, mest privata saker till de brandmän som omkom i katastrofen) och en tur till hennes gamla grundskola. Sen sa vi farväl av henne. Mycket tråkigt.

Nattåg sen. Till Lviv. Jag är inte bästa vän med nattåg. Sömnmässig katastrof. Och dessutom var jag inte helt hundra på att det skulle vara en annars särskilt angenäm upplevelse. Men det visade sig vara väldigt bra jämfört med vad jag förväntade. Tåget var som ett halvskabbigt transibiriska light. Komplett med samovar och väldigt gott the. Men jag sov inte särskilt mycket.

Dag sex
Vaknade på mitt alldeles värsta morgonhumör, så jag teg igenom resan till hotellet. Bäst så. Dråsade ner i sängen och sov en timme innan en sötpannkaksfrukost och dråsade ner i sängen i tre timmar till. Sen var jag på mitt vanliga solstrålehumör och träffade nästa Bettergäng (till skillnad från alla bittergäng jag träffar?) med en föräldrer och fick oss en visning av de medeltida sevärdheterna i gamla Storsverige. Ganska snart hamnade vi på ytterligare ett ukrainsnabbmatsställe. Har nog sett insidan av en trilliard sådana under veckan. Och det dubbla antalet caféer. Och sen lite shopping. Utbudet av skivor var bättre och billigare än i Kiev, så jag köpte cardigans senaste, Stones london yearssamling, Ray Charles sista duettplatta, Marleys Burnin´ och så en kentskiva och Strip music till Emil. Märkligt att hitta band från min gamla gymnasiestad i Ukraina. Och en svenskspråkig till råga på allt. (Och för all del, kom gärna med roliga kommenterar om mitt otroliga sejfköpande)

Sen café igen. Köpte mig en påplatspressad äppeljuice, vilket jag mitt dumma fån inte skulle gjort. Jag vet ju att äpple korsreagerar med min gräsallergi. Resultatet blev svullna ögon, men det var inget lite rysk medicin inte kunde kirra….

Sen hängde vi lite mer med våra bettervänner innan vi internetcaféade en timme. Tiden gick så fort att vi glömde bort ytterligare en bestämd tid med vårt resgäng. Den här gången var det mitt genomdrivna förslag om en finmiddag som bommades med en halvtimme. Anyway så hamnade vi på en restaurant i polsk tepartystil. Väldigt fint. Jag var helt oPK och beställde in rysk kaviar till förrätt. Fattar inte vad rejven är om. Smakade stenbitsdito fast utan poppigheten i konsistensen . Vad håller kapitalisterna på med?

Mer bilder

Här är de här två dagarnas bildskörd. Även idag verkar inte blogspot var helt hundra i bildhanteringen.

Ukraina del två

Dag tre
Första morgonen i Ukraina. Engelsk frukost och sen fikamöte med en Ukrainsk journalist som arbetade för en någorlunda fristående tv-kanal under den orangea revolutionen. Vi pratade EU och inrikespolitik. Han berättade om deras partiväsendes uppbyggnad. Det är helt klart att de har en bit kvar att gå för att få till stånd en stabil demokrati. Partiväsendet lider av de vanliga sjukdomarna ideologilöshet och toppstyrning. Några riktiga medlemspartier eller ungdomsförbund finns inte. Trots det var hela Kiev fullproppat med ”valstugor” (well, valtält då) och personer som vevade partiflaggor över militärparadsboulevarden. Dessutom är alla partier uppbyggda kring kapitalister, och då speciellt kommunistpartiet. Samtalet ställde vissa i mitt huvud givna antaganden på huvudet. Roligt och nyttigt.

Jag har tidigare bloggat om Stalinarkitekturen. Hur liten du känner dig när gatorna är femtio meter breda och husen kolosser. Speciellt myndighetsbyggnaderna var så. Inte var de byggda för demokratiskt deltagande inte…

Efter ett par timmars fikande där jag fick upplevelse vad man på många ställen i forna öst menar med varm choklad. Jag fick en espressokopp varm chokladsås. På riktigt alltså. Helt otillspetsat; en kopp varm chokladsås. Märkligt. Men säkert gott och jag varit på det humöret. Sen bröt vi upp. Vi hade ju en date till den dagen.

Som också var med en journalist. Julia. Jobbade morgonskiftet på den kanalen som uppfattades som minst hårdvinklad under revolutionen. Under en middag pratade politik, journalistik och risker. Hon kände sig trygg som journalist, och delade uppfattning om partisystemet som föregående date gjorde. Sen gjorde vi kväll.

Dag fyra
Tidig morgon och lite turistande. Vi tog Valiyas råd om vad vi skulle se och besökte ett fantastiskt fint klosterkomplex kallat lavran. Gick en tur i grottor och tittade på balsamerade munkar. Sen åt vi resans billigaste lunch. Borstch med gräddfil och the för motsvarande 6 kr. Fick också en välbehövlig lektion i hur kösystemet är uppbyggt här. Det är ok att trängas om du inte tydligt markerar att mig tränger du dig inte före. Vi var lite osäkra och ville inte riktigt knuffa munkar så det tog ett tag innan vi kunde beställa.

Sen besökte vi som jag tidigare skrivit det stora fosterländska krigets museum. Stora monument och vapenfetischism. Den stora statyn du ser på bilden är högre än frihetsgudinnan och rymmer inomhusbilderna du ser.


Sen dejt med Valyia igen. Därefter besökte vi ADIC. IOGT-NTO:s motsvarighet här i Ukraina. Tyvärr har NGO:s, precis som politik och partier lite dålig stämpel i postsovjet, så de arbetar i motvind kan man säga. Det är en ren projektmedelsorganisation som får vara flexibla i såväl politiska frågor och antalet anställda beroende på hur de lyckas med ansökningarna. Just nu är rökning the big no-no även här och de jobbar mycket med den frågan.

Sen tog vi oss till Andriis lägenhet en bra bit från stan där vi träffade personer från Better och försökte prata politik. Vi var mycket trötta och de hade faktiskt inte så mycket att bjuda på. De uppfattade hela politiken som teaterspel som inte gick att påverka ens med några som helst tgärder. Inte ens starka fack, starka NGO:s och starka medlemspartier kunde ens det minsta förbättra situationen. Men jag fick för första gången på länge vara i en punklägenhet igen.

Utmattade åkte vi till hotellet och sov om möjligt hårdare än madrasserna.

Marge kör Volvo

Det är sant! Kolla här! http://www.youtube.com/watch?v=49IDp76kjPw&eurl=

Bilder

Bilderna från förra inlägget strulade mer än något annat gjort på länge. Så de kommer här i separat inlägg.

Ukrainaresan

Här kommer min Ukrainaresa. Har för smidighets skull delat upp bloggen om tvådagarsdelar. Publicerar väl upp en om dan eller nått ditåt. Jag åkte till Ukraina som deltagare på Tollares kurs ”Det nya Europa”. Tanken var att vi skulle studera landets omställning till ett eventuellt EU-medlemskap och konsoliderandet av demokratin. Vi hade extra tur då det var parlamentsvalrörelse och många var kritiska till att den orangea revolutionens ledare inte levererat vad man utlovat. Risken för en backlash är överhängande.

Dag 1.
Egentlig dag noll. Iofs började resan redan här, men jag är ju inte i Ukraina än. Vaknade hos mina föräldrar och läste lite i Mästaren och Margarita av Bulgakov. Läste den för nått år sen, men det verkade passande att läsa om den när jag skulle till Ukraina eftersom författaren bodde här merparten av livet. Det är också här hans museum finns. En ganska lugn och skön morgon. Jag turistpluggadepå och tittade på OS. Egentligen gick vi ju alla och väntade på herrhockeyfinalen. När det blev lagom dag för den åkte vi hem till syrran för att få se den på störst tv.

Jaja, OS-guld och allt sånt. Det var kul. Sista 90 sek var fruktansvärda. Men det där vet du redan, eller så har du andra intressen.

Liftade med brorsan till Stockholm och tågtog mig vidare till Uppsala, Arken och Söndagsfikat. Hängde på verandan och hos lite folk innan Robban kom hem så vi kunde få sova, Jag och Johanna.

Dag 2.
Upp och resa till stationen (resecentrum? Central? Vari ligger systematiken i dessa namn?) och tåg till Arlanda. 2 min sena till vårt möte. Jag gillar inte att vara sen. Men det fick funka. Mitt pass var i dåligt skick och jag fick försäkra två tjänstemän att det var sista gången jag skulle resa på det passet. Väl på Arlanda tog vi det lite för lugnt och fick springa på planet.

Väl på planet slog vi oss i slang med en person som visade sig vara Nokiasäljare i Ukraina, så vi passade såklart på att pressa honom på hans tips om vad man inte får missa.

- Kvinnorna, svarade han. De vet hur kvinnor skall vara. De är inte särskilt svåra heller.

Tack för den liksom. Vi ville ha restauranttips och så kommer han med gubbslemmeri. Jag undrar om han kom med några fler tips. Jag brydde mig demonstrativt mer om min bok än om den skallige fåntratten. (Här kommer jag helt osökt att tänka på Mandys fantastiska Solanasgåta ”Vad är en man i salpetersyra? Ett löst problem!)

Väl i Ukraina blev det lite strul i passkontrollen. En i gruppens pass sprack helt i bitar, trots att det var nytt. En halvtimme or so sena letade vi fram vår transfer och tog oss till vårt hotell. Ett lätt bedagat hotell med trevlig personal och med en stor Leninstaty tiotalet meter från entrén. Vi bekantade oss med omgivningarna och letade upp en snabbmatsrestaurantskedja med regionala specialiteter. Vill minnas att jag åt någon syrad sallad, Borsch och något obestämt stekt. Gott och billigt vad det iaf. Och smidigt, Man tog kalla rätter på fat efter behag och pekade på det varma man ville äta så fick man det uppvägt.

Sen träffade vi vår första person. Valiya, som tog oss till ett café och vi fick vårt första samtal om livet och politiken. Hon pluggar något som närmast kan beskrivas som nationalekonomi, men med mer politik. Vi fick en intressent promenadtätatät om skillnader i den svenska NEKen, som närmast behandlas som ett naturvetenskapligt ämne och deras som mer tar fasta på de politiska idéerna bakom.

Det var också min första upplevelse av ett land utan snöröjning och sandning. Det var livsfarligt halt på gatorna och vi var inte säkra på att ta oss levande någonstans. Till hotellet tog vi oss iaf när allt var slut. Valiya visade oss vägen hem också. Och vi diskuterade Mästaren och margerita. Jag hade fått uppfattningen om den boken som starkt regimkritisk, hon hade åsikten att den mer behandlar människans natur i form av rätt/fel och gott/ont. Fast det var egentligen bara två sidor av samma mynt.

Sen vill jag inte minnas att vi gjorde något mer den dagen. Kollade lite dubbat Sex and the city och somnade.